Mmmmmm.... Per Morberg.
Avslutade kursen hållbar utveckling (ohållbar inveckling) i Torsdags, vi fick godkänt på vår rapport om solenergi, mässan gick skitbra och solen sken. Jag har haft så fantastiskt roligt med min blandgrupp, Frida, Siv, Louise och Martin gjorde att den här kursen inte kändes så tung som den var. Fantastiskt. Byggnadsdokumentationen tog också slut. Det var ju inte så roligt, men förhoppningsvis får jag betyg i den med, vet ju förvisso inte om jag fick betyg i hållbar utveckling heller. Men det löser sig. Imorgon börjar träbyggnadskursen med utflykt till Bunge museét hela dagen. SMHI jävlas och säger att det ska bli mulet. Det vill inte jag. Jag komemr ta med mig solbrillor och gott humör i alla fall. Har tillagat pannkakor till mig och Maria. Vi har kommit på den ulimata ideén att ha matlag. Hon har förvisso fuskat en gång men sånt händer ju. Nästa gång hon fuskar får det vara nog.
Mitt nya huvudbry är mina arbetsprov jag ska lämna in 17 maj till antagningen på CGA. Börjar bli lite nervös, och då får jag svårt att prestera, har dessutom börjat lära mig ett program som heter Cinema 4D. Det går ju sådär, kan stoltsera med att jag fått ihop en kub, med en ny kub i och ett hål i ena väggen. Snart kan jag animera för Pixar. Not. Jag filar på några bilder i huvudet jag funderar på när jag ska få tid att sätta på papper, den ena inspirationskällan är Per Morberg. Otippat, men inte om man tänker efter. Mariestads påsk-ölsreklam står till svars för den, han håller upp ett ägg, där en döskalle är målad på. Jag fick en vision om en tavla med fallande döskallar, inte sådär pretantiöst så det syns att det är döskallar, utan mer i en gråskala. Jag får väl helt enkelt dokumentera skapelsen OM den börjar ta form någon gång.
Idag har jag baxat hem en matta från min far, så nu har jag en tvättäkta fejkpersermatta från IKEA på mitt golv. Flådigt värre. Andra onödiga saker att berätta är kanske att jag köpte en fantastiskt fin tröja i torsdags, en randig. Jag är fullt medveten om att det är fegt att följa modet, men jag fick ett sånt sug när jag såg de nya båtrandiga tröjorna. Men inte någon jävla stans gick det att finna en med lång ärm, nej det ska vara kavalkad och ställ efter ställ med finfint randiga tröjor med 3/4 dels ärm. VEM FAN KOM PÅ DEN DÅLIGA IDEÉN MED 3/4 DELS ÄRM?! det är för et första ganska fult, sen är det fullständigt orationellt att komma med en sån ideé för om man tar på sig en tröja över det så åker ju ärmarna upp. VÄRDELÖST. OM jag nu vill ha mina ärmar uppkavlade så är jag faktiskt kapabel till att åstakomma detta själv. Nog, jag fick i alla fall tag på en långärmad sådan på H&M, gotta love that store! För ynka 149:- äger jag nu en skönhet. Till detta vill jag att alla nu blundar och visualiserar denna tröja med båtringning, mina ljusblåa jeans med uppvikta ben, klarröda naglar, röda hårspännen och röda högklackade pumps. Nu vill jag ha sommmar så jag kan sätta planen i verket.
Jag kan längta tillbaka lite till tiden då jag jobbade och hade en inkomst, speciellt när det värker i mitt hjärta för att jag inte har råd att köpa ett par röda converse för 699:- och när jag inte ens kan tänka på att köpa en ny dator, och än mindre en MAC. Det svider lite när jag inte kan köpa den maten jag vill ha varje dag, att jag inte alltid kan köpa "rätt" varor som är rättvisemärkta, KRAV märkta och ekologiskt odlade eller närproducerade för att plånboken säger ifrån, utan jag måste avstå. Det är störande, men samtidigt kankse det skapar karaktär? Nä så säger bara människor som inte har råd, och jag då. Jag vill tacka min lyckliga stjärna (om jag har någon) för att jag har en familj som utan att tänka eller fråga alltid ställer upp med mat, husrum och kärlek. Ohämmat och utan att kräva någonting i gengäld. Det är rikedom, i alla fall för mig. Det känns konstigt att vara den som får hela tiden istället för att ge. Jag kan känna mig otillräcklig för att jag inte kan bjuda och fixa det som var så självklart förut. En lärdom jag fått av att böra plugga är iaf att jag aldrig någonsin ska underskatta röda prislappar eller se ner på studenter. NÅGONSIN!
Värdelös film på TV. Kvällens mission i lägenheten som luktar pannkaks os.
Live long and prosper!
Första Mars 2010
Måndagens task är att resa till Stockholm. Äntligen ska jag få återse denna vackra stad som jag saknar så innerligt. Stämningen, tunnelbanan, alla stressade ögon som bara glider förbi i ett omhändertagande myller. Samtidigt som ignoransen och människors likgiltighet skrämmer mig känner jag mig ändå trygg. Trygg i ensamhetens centrum. Visste inte förens för några dagar sen att Stockholm är världens singeltätaste stad per kvadratkilometer. Alltså singelboenden. Är inte det lite komiskt. Att staden som är så vacker och full av fantastiska ställen att möta människor på är helt känslokall. I love it! Staden som andas och rör sig dygnet runt och i all denna aktivitet så möts så få människor. Tänk om man skulle ta en hel dag per månad, exempelvis en lördag, för att resa med kollektivtrafiken och alltid sätta sig bredvid en människa och börja prata. Prata om ensamhet, näe det kanske är lite uttjatat, mer om trädens färger, trafikens påverkan på miljön, politik eller något helt annat som skostorlek eller vad du gjort de senaste 24 timmarna. Undrar vilka reaktioner det skulle skapa, kollektivtrafiks uppror måhända? Att alla bara tar efter och plötsligt så är tunnelbanan och bussarna Stockholms populäraste mingelplats. Då hade i alla fall de flesta haft råd att gå ut och socialisera, förutom studenter då.
Åter till inledningsmeningen, det är någon timme kvar på båten, sen buss till centralen där jag ska träffa lillkråka efter 2 veckors utanskap. Jag längtar obeskrivligt till att få lukta på honom. Nästa stopp är Michaela, exfrun själv. Ska sova hos henne hela veckan. Ska bli riktigt roligt att träffa henne. Hon har äntligen efter mycket hårt stret flyttat tillbaka till sin egna lägenhet. Dessutom är hon färdig med sina studier till undersköterska. Fantastiskt att människor kan göra helomvändningar och hitta rätt, hitta nya lösningar och faktiskt skapa sin egen framtid. I veckan ska jag träffa gamla vänner, hälsa på gamla jobbet, träffa nya vänner och min gudson med mor. Han fyller strax ett år, spännande att det går så fort. Tiden rinner mellan fingrarna på mig. Jag har inte bara börjat plugga, utan dessutom hunnit ändra uppfattning och inriktning flera gånger. Men som innan skrivet har jag en världsfenomenalt ”vattentät” plan som inte bara kommer göra att jag har roligt i tre år utan dessutom OMÅTTLIGT rik. Jag ser fram emot detta.
Såg precis ”Luftslottet som sprängdes” som jag fick av Jess idag i skolan. Den trilogin har de verkligen lyckats med, den är sevärd flera gånger om. Välgjord. Möjligen mestadels på ett fantastiskt bibliotek av mindgasmande meningar i Steig Larssons böcker. Gode tid vilka fantastiska böcker! BAH! Ska skriva upp på att göra listan att läsa de igen.
Osammanhängande och välskrivet precis som jag. AWESOME!
