sprattagg [sprättägg utan prickar]

Måndagens task är att resa till Stockholm. Äntligen ska jag få återse denna vackra stad som jag saknar så innerligt. Stämningen, tunnelbanan, alla stressade ögon som bara glider förbi i ett omhändertagande myller. Samtidigt som ignoransen och människors likgiltighet skrämmer mig känner jag mig ändå trygg. Trygg i ensamhetens centrum. Visste inte förens för några dagar sen att Stockholm är världens singeltätaste stad per kvadratkilometer. Alltså singelboenden. Är inte det lite komiskt. Att staden som är så vacker och full av fantastiska ställen att möta människor på är helt känslokall. I love it! Staden som andas och rör sig dygnet runt och i all denna aktivitet så möts så få människor. Tänk om man skulle ta en hel dag per månad, exempelvis en lördag, för att resa med kollektivtrafiken och alltid sätta sig bredvid en människa och börja prata. Prata om ensamhet, näe det kanske är lite uttjatat, mer om trädens färger, trafikens påverkan på miljön, politik eller något helt annat som skostorlek eller vad du gjort de senaste 24 timmarna. Undrar vilka reaktioner det skulle skapa, kollektivtrafiks uppror måhända? Att alla bara tar efter och plötsligt så är tunnelbanan och bussarna Stockholms populäraste mingelplats. Då hade i alla fall de flesta haft råd att gå ut och socialisera, förutom studenter då.

Åter till inledningsmeningen, det är någon timme kvar på båten, sen buss till centralen där jag ska träffa lillkråka efter 2 veckors utanskap. Jag längtar obeskrivligt till att få lukta på honom. Nästa stopp är Michaela, exfrun själv. Ska sova hos henne hela veckan. Ska bli riktigt roligt att träffa henne. Hon har äntligen efter mycket hårt stret flyttat tillbaka till sin egna lägenhet. Dessutom är hon färdig med sina studier till undersköterska. Fantastiskt att människor kan göra helomvändningar och hitta rätt, hitta nya lösningar och faktiskt skapa sin egen framtid. I veckan ska jag träffa gamla vänner, hälsa på gamla jobbet, träffa nya vänner och min gudson med mor. Han fyller strax ett år, spännande att det går så fort. Tiden rinner mellan fingrarna på mig. Jag har inte bara börjat plugga, utan dessutom hunnit ändra uppfattning och inriktning flera gånger. Men som innan skrivet har jag en världsfenomenalt ”vattentät” plan som inte bara kommer göra att jag har roligt i tre år utan dessutom OMÅTTLIGT rik. Jag ser fram emot detta.

Såg precis ”Luftslottet som sprängdes” som jag fick av Jess idag i skolan. Den trilogin har de verkligen lyckats med, den är sevärd flera gånger om. Välgjord. Möjligen mestadels på ett fantastiskt bibliotek av mindgasmande meningar i Steig Larssons böcker. Gode tid vilka fantastiska böcker! BAH! Ska skriva upp på att göra listan att läsa de igen.

Osammanhängande och välskrivet precis som jag. AWESOME!