Mmmmmm.... Per Morberg.
Avslutade kursen hållbar utveckling (ohållbar inveckling) i Torsdags, vi fick godkänt på vår rapport om solenergi, mässan gick skitbra och solen sken. Jag har haft så fantastiskt roligt med min blandgrupp, Frida, Siv, Louise och Martin gjorde att den här kursen inte kändes så tung som den var. Fantastiskt. Byggnadsdokumentationen tog också slut. Det var ju inte så roligt, men förhoppningsvis får jag betyg i den med, vet ju förvisso inte om jag fick betyg i hållbar utveckling heller. Men det löser sig. Imorgon börjar träbyggnadskursen med utflykt till Bunge museét hela dagen. SMHI jävlas och säger att det ska bli mulet. Det vill inte jag. Jag komemr ta med mig solbrillor och gott humör i alla fall. Har tillagat pannkakor till mig och Maria. Vi har kommit på den ulimata ideén att ha matlag. Hon har förvisso fuskat en gång men sånt händer ju. Nästa gång hon fuskar får det vara nog.
Mitt nya huvudbry är mina arbetsprov jag ska lämna in 17 maj till antagningen på CGA. Börjar bli lite nervös, och då får jag svårt att prestera, har dessutom börjat lära mig ett program som heter Cinema 4D. Det går ju sådär, kan stoltsera med att jag fått ihop en kub, med en ny kub i och ett hål i ena väggen. Snart kan jag animera för Pixar. Not. Jag filar på några bilder i huvudet jag funderar på när jag ska få tid att sätta på papper, den ena inspirationskällan är Per Morberg. Otippat, men inte om man tänker efter. Mariestads påsk-ölsreklam står till svars för den, han håller upp ett ägg, där en döskalle är målad på. Jag fick en vision om en tavla med fallande döskallar, inte sådär pretantiöst så det syns att det är döskallar, utan mer i en gråskala. Jag får väl helt enkelt dokumentera skapelsen OM den börjar ta form någon gång.
Idag har jag baxat hem en matta från min far, så nu har jag en tvättäkta fejkpersermatta från IKEA på mitt golv. Flådigt värre. Andra onödiga saker att berätta är kanske att jag köpte en fantastiskt fin tröja i torsdags, en randig. Jag är fullt medveten om att det är fegt att följa modet, men jag fick ett sånt sug när jag såg de nya båtrandiga tröjorna. Men inte någon jävla stans gick det att finna en med lång ärm, nej det ska vara kavalkad och ställ efter ställ med finfint randiga tröjor med 3/4 dels ärm. VEM FAN KOM PÅ DEN DÅLIGA IDEÉN MED 3/4 DELS ÄRM?! det är för et första ganska fult, sen är det fullständigt orationellt att komma med en sån ideé för om man tar på sig en tröja över det så åker ju ärmarna upp. VÄRDELÖST. OM jag nu vill ha mina ärmar uppkavlade så är jag faktiskt kapabel till att åstakomma detta själv. Nog, jag fick i alla fall tag på en långärmad sådan på H&M, gotta love that store! För ynka 149:- äger jag nu en skönhet. Till detta vill jag att alla nu blundar och visualiserar denna tröja med båtringning, mina ljusblåa jeans med uppvikta ben, klarröda naglar, röda hårspännen och röda högklackade pumps. Nu vill jag ha sommmar så jag kan sätta planen i verket.
Jag kan längta tillbaka lite till tiden då jag jobbade och hade en inkomst, speciellt när det värker i mitt hjärta för att jag inte har råd att köpa ett par röda converse för 699:- och när jag inte ens kan tänka på att köpa en ny dator, och än mindre en MAC. Det svider lite när jag inte kan köpa den maten jag vill ha varje dag, att jag inte alltid kan köpa "rätt" varor som är rättvisemärkta, KRAV märkta och ekologiskt odlade eller närproducerade för att plånboken säger ifrån, utan jag måste avstå. Det är störande, men samtidigt kankse det skapar karaktär? Nä så säger bara människor som inte har råd, och jag då. Jag vill tacka min lyckliga stjärna (om jag har någon) för att jag har en familj som utan att tänka eller fråga alltid ställer upp med mat, husrum och kärlek. Ohämmat och utan att kräva någonting i gengäld. Det är rikedom, i alla fall för mig. Det känns konstigt att vara den som får hela tiden istället för att ge. Jag kan känna mig otillräcklig för att jag inte kan bjuda och fixa det som var så självklart förut. En lärdom jag fått av att böra plugga är iaf att jag aldrig någonsin ska underskatta röda prislappar eller se ner på studenter. NÅGONSIN!
Värdelös film på TV. Kvällens mission i lägenheten som luktar pannkaks os.
Live long and prosper!
Hej! Du har en exceptionell förmåga att uttrycka dig verbalt. Brukar varken läsa eller kommentera i rådande bloggträsk, men kände mig tvungen att läsa således kommentera detta inlägg. Skoj!
Älskar dig för att du är alldeles alldeles underbar och då får man ta att du är student och fattig
Jag tycker allt du är en sopa som alltid annars. Du gnäller på att du inte kan köpa den mat och de kläder som du vill och är nervös för både det ena och det andra, om det verkligen är så måste ditt liv vara riktigt tråkigt och omständigt, men så är det ju att vara student, det är ett välkännt faktum, sedan att du gör det i omvänd ordning är bara hardcore, men allt är givetvis rätt du gör ur ett långsiktigt perspektiv. För en gång kommer du att få skörda fett för din goda karma och allt jävla slit och svett i de där böckerna, de torra föreläsarna och de olidliga grupparbetena där man måste samarbeta :-), samt för allt du ställt upp för dina vänner som varit i diverse problem emellan åt. Jag tycker du ska börja prioritera dig själv lite mer, det är du som är guds skapelse till männskligheten, inte dina vänner.....
Jag hoppas vi kan ses snart någon gång, ta hand om dig....
