Plötsligt vakuum som uppstår.
Igår kom jag hem lite tidigare än vanligt under de här veckornas "crunch" med Greedy God. Nämnligen vid halv tio. Plötsligt stog jag där. Själv. Lägenheten såg helt övergiven ut, ganska ren men med random saker överallt, en en konstig oordning som inte brukar uppstå. Kylen gapade helt tom. Tvättkorgen överfylld och lampor som inte fått vara tända på över en vecka. Jag insåg att jag inte hade någonting att göra.
Ganska uppjagad och utan någon form utav indikation på att varva ner och njuta av att vara själv och inmundiga den bekväma tystnaden. Nej, istället panik över att inte ha någonting att ta sig för. Hundra miljarder saker, minst, jag säkert glömt bort. Det slutade med att jag tittade på TV4 nyheterna, reklampausen och sedan vädret. Borstade tänderna med min eltandborste, som kändes långdraget och jättetråkigt. Sen gick jag och la mig. Somnade innan jag han träffa kudden. Drömde ingenting. Vaknade vid åtta.
Gick ner till skolan och här sitter jag nu. Med en Citiq 21U och ingen penna för mina gruppkamraten inte kommer förens tio (med pennan då).
Igår hade jag dessutom en ganska intensiv pratstund om livet i allmänhet, något som kändes upprepande efter ett telefonsamtal för en eller två kvällar sen. Det är skönt när människor objektivt bedömmer mig och ger mig feedback. Jag rycks bort från min egen infekterade syn på migsjälv och mina handlingar och får nya infallsvinklar. Annars är det lätt hänt att jag trillar in på martyrspår och fastnar på en och samma ruta. Jag är tacksam, nej tacksam är fel ord. Jag är privilegiad till att ha skarpa vuxna människor omkring mig som stödjer min agenda jag har för mitt liv.
För någon dag sen började jag dra i lite människor och trådar för att få igång ett sammarbete/projekt inför nästa vår. Kan tyckas tidigt. Men investerar jag i migsjälv med csn lån så ska jag fanimig få valuta för pengarna. Många planer och så lite tid.
Jag vill snabbspola mitt liv. Samtidigt som jag vill att det går på halvfart. Jag älskar det som det är nu. Tillika som jag hatar det. Jag kan inte bestämma mig. Tillslut väljer jag nog att ta det för vad det är och se till att det blir så bra så möjligt.
Out
Kommentarer
Postat av: SR
Kloka unge!
Trackback
