sprattagg [sprättägg utan prickar]

Mycket tankar, borde rita istället för att skriva. Varför blir saker lättare att se när man skriver ner det i text? De tär som att alla tankar blir fasta då. Även om jag inte skriver ner det jag tänker blir allt klarare. Jag vill bara gnälla över att jag har varit sjuk i snart ett dygn och inte gjort ett uns av allt jag måste. Lägenheten som var nystädad igår ser ut som ett bombnedslag. Hur är det möjligt?

Watkin’s box of pinups är nu i min ägo. Inspiration som kostat mig 604 kronor. Välinvesterat? Det får visa sig när uppgifterna till Pre production 15hp är klara. Det känns så. Mycket jobb är inbokat framöver. Det känns skönt, men ändå lite mödosamt. Jag gillar mitt jobb. Men blir lite bitter av det. Enkelheten hos människan blir liksom så påtaglig. Dricka alkohol, inbilla sig själv om att man har kul, gå hem. Glömma. Vi städar upp. Nästa helg samma sak. Det gör mig lite bitter. Det förändrar min syn på alkohol, människan och gör mig besviken på människor. På ett ganska bra sätt.

Saknar den där att prata med. Eller rättare sagt den där att kunna dela tystnad med.

Är det inte konstigt att jag plötsligt fick ett begär av att skriva ett brev. Nästan nostalgisk känsla. Som när jag var liten, hade brevvänner. Riktiga brevvänner. Hanna. Hanna bodde i Oskarshamn. Jag tror vi blev brevvänner genom skolan. Fröken i skolan hade säkert en kollega som hade en klass precis som vi. Vi fick en elev var att skriva brev till. Jag fick Hanna. Jag skickade ett skolfoto, ett såntdär litet som man har sönderpillat i plånboken. Jag skrev vad jag hette, vart jag bodde och berättade om min familj. Jag väntade. Väntade jätte länge. En dag sa mamma att jag fått brev. Ett rosa kuvert med mitt namn skrivet på det. Mitt. Känslan av att för första gången i mitt liv ha fått ett brev. Ett riktigt brev. Det var från Hanna. Hon hade brevpapper som var rosa. Med ett hästhuvud i ena hörnet. Det luktade kemiskt. Som parfym. Som brevpapper skulle lukta på det glada nittiotalet. Jag var lycklig. Hon berättade att hon hade kaniner. Jag kommer inte ihåg om hon hade syskon, men hon berättade säkert om sin familj. Jag kommer bara ihåg känslan. Känslan om att jag, jag, brevväxlade med någon.