sprattagg [sprättägg utan prickar]

Det börjar gå utför. Bitterheten likson drar ner mig i djupa hål med allt tätare mellanrum. Beror det på alla sakerna jag gör, avsaknaden av meningsfulla möten eller är det bara ett tecken på att jag är en bitter förpensionerad tant? Prematurtant? 

Jag tycker att jag fyller mid vardag med många saker. Enligt många aldeles för mycket saker. Jobba varje helg, det jag oftast ser fram emot mest i veckan. Skolan på måndagar och tisdagar. Resten självstudier. Utblidningarna och mötena med uppdraget och alla råd och ämnesmöten i skolan. Jag ser på film med nya roliga människor, jag dricker kaffe som aldrig förr. Ibland unnar jga mig tillochmed hemmakvällar. Själv. Men oftast som alltid spenderar jag tid med min bror, C eller E. 

Någonstans i allt det här känns det endå som att det är innehållslöst. Tempot kankse är för högt för att jag ska kunna hinna njuta? Eller så håller jag bara på att gå in i någon form utav skapande gestalt som måste vara bitter för att producera. Det hade ju varit för jälva tråkigt. Någonstans i allt det här skriker mitt samvete åt mig att hålla käften. Jag har det fantastiskt bra, jag har vänner, jag skrattar nästan varje dag, jag har pengar och folk som älskar mig. Det enda jag inte har är tid. Men det beror ju på mina egna värdelösa sätt att prioritera?

Jag söker väl bara som vanligt en riktigt dålig anledning till att hitta trygghet. Det känns så jävla B att skriva det. Eller att ens tycka det. Jag vill väl inte ha det? Jag hade ju det. Men det dög ju inte heller. Aldrig nöjd. Veronica sa det så bra. Jag är bortskämd.

105 högskolepoäng ligger bakom mig. 15+3 ligger framför mig innan jag officiellt kan gå på sommarlov. Oj. Sommarlov. Det ordet lät så gott. Jag har 3 veckor sommarlov innan jobbet drar igång med säsongsarbetet. Jag tror iaf det, eller hoppas. Jag ser framför mig en glamourös fluffig bild i italiensk sommarkänsla. Mina tre veckor. I Visby. Jag kankse får något ryck och åker någonstans. Någonannanstans. 

Återkoppling och verkshöjd. Det ska bli mina ledord fram tills nästa gång jag kommer på bättre ledord.

Love to hate.