sprattagg [sprättägg utan prickar]

Idag blir sista dagen på Jobbet. Jag lär ju garanterat bli uppringd en miljard gånger. Men förhoppningsvis så kan jag sluta smärtfritt och ha "semester" tills skolan börjar.

Det som kommer ingå på "semestern" är:

70 tals festen för mamma. (inklusiver förberedelser, hämta och lämna vänner, köra och fixa material, fota och hinna ha trevligt)

Ankomst av B och M den 2:a augusti som vill bli underhållna på ön

All out Dubstep 4:e augusti som kommer bli fett!

Sonisphere den 7:e augusti i Stockholm, det ska bli fantastiskt!

Trappbyggande och ljussättning till Ida Wahlgrens Teater 9-11:e augusti

Födelsedagsfriande den 28:onde augusti

Sen ska jag väl försöka hinna med att vila lite, sola, chilla, åka till Linköping och en massa annat som aldrig annars hinns med.

Sweet!

Denna anekdot kommer innehålla många olika människor och platser. Så skärp till dig ordentligt, sänk en redbull eller två kaffekoppar och njut åt andras (min) olycka.

Jag delade lägenhet (lgh 1) med min bror ett tag när han arbetade på Munken. Detta höll inte speciellt länge då den unge mannen jobbade natt och jag dag. Den unge mannen flyttar då lungt och smärtfritt hem till vår far. (lgh 2) Emanuel lämnar då "sin nyckel" i mitt postfack (postfack 2). Detta är då i måndags (19/7). Jag kommer hem från jobbet vis halv sex och tar nyckeln ur postfacket (postfack 2). Veckan fortlöper utan störr problem. Sinne på jobbet och längtar till lediga augusti men inget mer.

I fredags då när jag ska lämna över min nyckel till min bror som ska låna (lgh 1) av mig under helgen då jag själv skulle sova hos mamma i klinte, upptäcker jag till min stora förskräckelse att nyckelhelvetet inte passar. Jag vänder och vrider, våldar och stånkar men inte fasen passar nyckeln. När jag tittar lite närmare på nyckeln ser jag att det inte är mitt lghtsnummer utan nr 2 (lgh2).

Till hisorien hör (som en enda stor parantes mitt i) att dagen innan så hade vän 1s lägenhetsnyckel hamnat i postfacket under (från postfack 3 till 4). Nycklarna glider alltså emellan. Efter mycket om och men lyckas vi hitta vän 1s nyckel uppe hos granne 3 som har postfack 4.

Jag gluttar in i samtliga postfack och ser ingen nyckel, pankiken ökar på att någon har min nyckel. Jag försöker ringa fastigehtsvärd i hopp om att nyckeln slingrat sig ner under alla insatser i postfacksboxen. Jag knackar på hos granne 4 som har postfack 1 (det översta) i hopp om att nyckeln studsat uppåt. Jag har ju dock hans nyckel alltså nyckel till lgh 2 och granne 4 med postfack 1. Jag börjar nästan gråta. Jag pilar hem till Lars-Gunnar då min dator är nedpackad och försöker googla fram min granne (lgh 2 och granne 4 med postfack 1) inga resultat. Jag hittar honom få Facebook men eniget telefonnummer Jag ringer vän 2 och 3 som är gemensammma vänner med honom men ingen svarar.

Jag springer upp till granne 3 och frågar igen om en nyckel varpå han frågar "- Gör du inget annat än letar nycklar?"

Jag kommer på snilleblixten att ringa vän 4 som kommer och öppnar postfacken åt mig med sin universalnyckel. Inget resultat, ingen nyckel. Efter nästan en timmes outhärdlig stress ( notera att inet en enda gång under denna period bekommer det mig att nyckeln varit borta i nästan en vecka) så knackar jag återigen på hos granne fyra. Vars nyckel jag faktiskt har (lgh 2). Där jag redan satt upp en lapp med mitt telefonnummer på.

En person öppnar som inte är granne 4 vi kan kalla honom granne 5, han ser förundrat på mig när jag berättar att jag har hans nyckel. Varpå karln utbrister "- Jahaaaa! Det förklarar ju varför min nyckel inte passar i dörren." "- Jag har hoppat in och ut genom fönstret i en veckas tid. Skitjobbigt om man glömmer något inne och måste klättra in igen." (Not: hoppet från hans fönster till mark är nära 2 meter, jag är impad!) Jag ger honom hans nyckel med en djup suck över han ickeexisternade intelligens och frågar om något omöjligt. "- Du råkar inte ha min nyckel?" "- Öh, jo kanske, den passar ju inte här." Varpå han ger mig MIN nyckel. Lyckan var fullständig.

Jag vill tacka alla inblandade, särskillt vän 4 och Lars-Gunnar för hans tålamod när jag var på livets rand i upplösningstillstånd.

Dagarna går sakta ju närmare ledigheten i Augusti jag kommer. Onsdag är min sista dag. Om 3 och en halv dag. Måtte tiden gå fortare! Jag försöker fördriva min tid här på jobbet genom att göra det jag ska (tidsåtgång ca 2 timmar) sen läser jag alla tidningar på nätet. DN.se Aftonbladet.se Helagotland.se. Jag kollar min mail, min Facebook och annat som kan vara nyttigt. Läser på lite om maskiner på IVTs hemsida. Sen är inspirationen slut. Söker lite random på Google.se tittar på Epic Fail bilder. Jag vet inte hur många gånger jag googlat på "tråkigt på jobbet" och fått högvis med förslag på vad man kan göra. Men förslaggen är tråkigare än att bara sitta och skriva små viktiga lappar och annat. Ibland fundrar jag i mitt stilla sinne om människor verkligen är så korkade att de nöjer sig med den underhållningen som träfflistan ger på "tråkigt på jobbet" från google.se, isåfall finns det numer inget hopp om mänskligheten.

Däremot så rammlade jag över några artiklar på Aftonbladet.se idag, som jag förövrigt föraktar på grund utav icke existerande sanningshalt, som kan vara underhållande att läsa. Om Astrid Lindgrens filmbarn. Samtliga som medverkat som barnskådisar verkar dela någon uppfattning om att "det vill jag inte prata om", ingen av skådespelarna (få undantag) har gjort fler filmer eller framträdanden. Det går knappt att hitta bilder på nätet på någon av dom och informationen som ges på wikipedia.se är knapphändig. Detta mysterie måste ju begrundas ett tag. Vilar det en förbannelse över skådespelarna som tar sig an roller från Astrid Lindgrens värld? Blev barnen inlurade i något som de inte förstod? Eller tog bara Tage Danielsson musten ur dom när han vägrade ändra replikerna, till mer barnvänligt tal, i manuset till Ronja Rövardotter?

För Hanna Zettervall verkar det ju ha gått bra (Ronja Rövardotter) hon satt i riksdagen för Vänsterpartiet och har gett ut två barnböcker. Men vad är det som gör att hon svarar "Det där har jag inte pratat om sedan 1982." på varje intervjufråga om livet efter Ronja Rövardotter? Jag blir dödligt nyfiken om vad som igentligen hände. Vilar det en förbannelse över sagovärlden? Birk Borkason fick jag minsan läsa att han har uppnått en "kultstatus" på nätet för att han knappt går att hitta. Kom då ihåg att detta är Aftonbladet.se's ordval.

Jag undrar jag...

CGA 2010. Jag har blivit antagen till computer graphics and animation. Jag har svårt att smälta det. Vårens oro över att spendera 150 000 krona på att studera något jag inte riktigt vill har försvunnit. Nu ska jag för sjuttioandandra gången i mitt liv ge mig in i något jag kan absolut noll om. Nu ska jag spendera 200 000 krona på att göra något som kan bli alldeles fantastiskt istället. Det är värt att pröva. Det är lite så jag försöker hantera det. Det kan bli outstanding. Den idé som jag håller så hårt om kändes självklar och vattentät när jag i våras tummade på den i tanken. Nu känns den mest skrämmande eftersom jag är ett antagningsbesked närmare att kunna genomföra den. Nästan alla jag pratat med säger att den är bra. Frågan är bara om den är så bra att jag kan bli rik. Det är nämligen mitt nya mål här i livet. Att bli rik. Jag kommer bli den nya Steve Jobs alternativt Sergey Brin och Larry Page. Men jag är nervös. Hur fasen tar man patent på ett koncept?

 

Jag är nog mest nervös för att börja i en helt ny klass igen. Jag har just kommit underfund med min nu blivande gamla klass. Högskolemänniskor är speciella. Kanske GAMEstudenter är enklare att ta sig an.

 

Manne har kommit hem från Canada. Han åkte iväg i augusti 2009 som en pojke och kom tillbaka som en man i juni 2010. Det känns konstigt att ens stora lillebror har blivit vuxen. Han tror visst att jag bedriver vandrarhems verksamhet här. Men det spelar ju inte så stor roll. Jag älskar honom i alla fall. Skönt att ha honom hemma.

 

Mamma fyller 50 i år, det kommer bli fest ala 70: tal den 31:a juli. (www.garvaregatan.se) Jag har köpt byxor för festtillfället men inte lyckats knåpa ihop kvällens outfit. Ska i alla fall köra på förra årets succé med peruk. Jag är tacksam för alla de vänner som dyker upp och faktiskt gör sig besväret att komma ner och säga hej till mig. Jag saknar er.

 

Sommarjobbet lämnar mycket i övrigt att önska men i skrivandets stund är det bara 2 veckor kvar. Jag är ledig hela augusti, jobbet blev inte alls som jag tänkt mig. Inte ens i närheten. Det betalar okej och är ännu en erfarenhet att skriva till på cv:n. Är nöjd med att jag inte pluggade sommarkurser och tog CSN i sommar. De CSN pengarna behövs säkert till andra kurser som jag kommer vilja läsa. När jag väl vet att det är rätt. Nu vet jag ingenting. Är mest uppspelt över att få tillhöra GAME. Sheldon utopia here I come!

 

En annan sak som jag inte riktigt kan smälta är mannen med stort M som förvånar mig varje dag. M får mig att må väldigt bra, nästan löjligt tillfredställd. Ibland kan M göra så hela min dag blir uppochnervänd och jag kan skratta mig igenom den. Underligt nog så har han funnits nära väldigt länge och jag blir lika uppspelt varje gång jag ser honom. Fånigt fnittrig, fjantigt nöjd och glad. När stöter man på människor som man dessutom får behålla som kan skapa skrattattacker sällan skådade? Jag är bara fantastiskt tacksam och nog är jag väl värd det?

 

Live long and prosper.