Sometimes do miracles happen.

Har nu kontaktat programsamordnaren för GAME. Ska ha möte med henne och förhoppningsvis min programmansvariga den 10/3. Känns superbt bra. Här ska inga hinder kunna nedslå mina fantastiska framtidsplaner. Nörd ska hon bli! Jag kommer bli stenrik. Känns bra! Skolan i övrigt känns överskattad. Ska bli skönt att reda ut några frågetecken. MEn man slutar aldrig förvånas, som idag exempelvis då jag spenderade dagen utomhus från halv nio på morgonen till halv fem. Jag rörde inte på mig, då hade det vaarit en ren fröjd, då solen tittade fram i vackara vinter Visby, utan vi stod stilla och mätte upp ett hus. Byggnadsdokumentation. Jippie! Jag höll på att ruttna ihop i mitten av dagen men det räddades av en galet god thaisoppa på flaxpajsarn.

Har varit hemma några timmar is slottet och börjar tina upp, ska aldeles straxt hoppa in i duschen och hoppas på att alla lemmar sitter där de ska fortfarande. Ska försöka få bort min hårfärgningsrand jag har i pannan. Ska bli awesome! Fy vad jag börjar bli duktig på att skriva helt onödiga saker. HA!

Som tidigare idag, så jags tod helt fascinerad av hur vackar snöflingor faktiskt är. Mot mina nya skidkläder där i kylan uppstod små mirakel rakt framför ögonen på mig när de små kristallerna singlade ner och tog min uppmärksamhet från vår lärare Daniel Heilborn (arkitekt här på ön) som försökte lära oss att mäta i markkikare. De är fruktansvärt vackra de där små skapelserna, tanken på att folk ser detta som kaos och hemskheter gjorde mig plötsligt barnsligt irriterad. Pretty... pretty.. snowfake.. Dreggel och tom blick. Men efter ett tag släppte min fascination och jag började frysa istället. Tur det. Men de är fantastiska skapelser, tanken på att alla är unika är lika svindlande som att universum är oändligt. Eller kanske bara som ett snöre. String Theory.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0