Augusti.
Mammas 50årsfest ala 70tal blev hur lyckad som helst! Vi hade jätteroligt och folk verkade vara nöjda. Bildbevis finnes på FB. Inga större missöden förutom korvbröd och försvunna vänner. Presenten går till historien. Festen går till historien och minnen lever vidare.
När sista gästen hade lämnad casa Reich klockan 02:30 på söndagsnatten efter festen anlände nästa gäng med ankommande båt. Bea och Mange. Vi hade en turistpensionärs semester ett par dagar på den beryktade ön med rauksafari, hoburgsgubbe tittande och läsapåallaskyltarnakring-ringmurenvandring. Vi åkte gemensamt till Stockholm med fnittrande historier om Manges konster i stimulerande av får?! För att se på Sonisphere 2010.
Sonisphere följde pensionärstecknet och jag klädde mig i gummistövlar, regncape och kids Peltor hörselskydd. Mäkta snyggt! Det regnade inte, det snarare stötflodade rakt ner från himlen på oss. En fin gräsplan (stora skuggan) blev snart Sveriges störta lergrop. Jag var nöjd med mitt skolval. Alla andra dårar gick runt i converse. Orutinerat skrek jag! Mitt i gav vi upp och åkte till Ankaret för att värma oss och dricka öl. Sen åkte jag och Mange tillbaka lagom till Mötley. Det var awesome. Dessvärre gick det inte att kommunicera pga för mycet folk och inga mobilmaster. Fasen vad handikappad man blir utan mobil som fungerar.
Jag har haft en otroligt underhållande medeltidsvecka med taxitrubbel, kabelbrand, hoch5, smådjävlar och ångesttårar.
Jag anlände på söndagen med båten runt niotiden. Jag valde att ta taxi upp till St Karin ruin på Stora torget för genrep och ljussättning av In Exspectatione Mortis. Taxi var nog inte mitt bästa val. Efter som staden redan hunnit omvandlas till Medeltid och Valdemar Atterdag redan tågat genom stan var alla gator fulla med upphetsade lajvare. De flesta flyttade sig smärtfritt tills två yngre men av den gravallvarliga lajvarklanen gick framför taxin. Taxichaffören blinkade lite med lyset och körde upp närmast möjligt för att de unga tu skulle förstå vinken. MOVE IT! Precis när jag tror de ska flytta sig vänder de sig helt sonika om och börjar misshandla bilens front med sparkar. Först är jag mållös. Jag stirrar på dom. När en av killarna i mantel skriker "FRAMTIDSMASKIN" kan jag inte hålla mig längre jag börjar fnittra. Mitt andra misstag. Jag sneglar på taxichaffören som ändrat färg från svenskblek till vinröd och hans blick är inte längre mänsklig. Jag tystnar och sjunker ner i stolen. Långt. Önskar trevlig kvälll och betalar en aldeles för dyr taxinota.
Repet gick bra. Ljuset och ljudet var prefekt! (Harder und Reich über alles!)
Dagen efter var det lite nervöst (måndag) jag skulle få ljuset att funka, funka med gruppen, ja ni vet. Allt gick bra förutom smärre småbränder. Jag fick fantastiska bilder och var allmänt nöjd. Sjukdomen jag dragit på mig höll dock i sig.
Tisdagen var ungefär samma lika, jag och Harder jobbade som små tyska arbetarmyror. Föreställningen gick bra och avslutades som alla andra dagar med Kapitel. Onsdagen innehöll smink, pepp och mycket ångest över sista föreställningen. Någonsin. Kabelbrand för ljuset och glapp överallt. Kulisserna och en pelare brann men i övrigt smärtfritt. Sen blev det Kapitel igen, nunnan och slutligen en spontanefterfest hos mig. Jävlar i min låda. Det var skratt, sprit och musik fram till alldeles för sent på morgonen. Min alldeles eminenta kusin var med på festligheterna. Efter alldeles för lite sömn var det nerrigg dagen efter i ruinen klockan 12. Jag kan säga att inte alla dök upp.
På onsadgskvällen träffade jag även LGs pappa för första gången som överöste mig med komplimanger och lustiga historier.
Torsdagen blev Macbeth på Roma. Den var medioker. Tror jag hade fått för mycket kultur. Resten av veckan gick i festens och kulturens tecken tillammans med Amanda och Kusin. Jag har bestämt. (kom ihåg att läsa detta nästa år) att nästa medeltidsvecka ska jag sy kläder och vara ”seriös” jag också. Minsann!
Sammanfattningsvis har jag lärt mig vad ångest är, blivit teaterbiten (igen) och skrattat bland mina vackra vänner.
