Back in school.
Seriekaraktärer i mediabruset.
Isabella Löwengrip känns som en seriekaraktär som rantar runt i mediavärlden och förpestar. Hon må ha haft ett tufft liv trots sina ringa 19 år, men hon har bloggat sen hon var 14. Hur kan hon då relatera till flickor som inte har fått massiv medial uppmärksamhet? Som inte är offentliga personer? Hon kanske har något att komma med med sina erfarenheter sen innan hon var 14 men efter? Blondinbella.se är enligt flera statistikföretag Sveriges populäraste blogg. Hon verkar vara otroligt skärpt och produktiv. Hon har flera företag på G och släjer som ingen annan. Hon har lyckats!
Min poäng i det hela är att henns bok Egoboost! Blondinbellas överlevnadsguide för unga tjejer. Känns föga trolig baserad på mina argument ovan. Jag ska erkänna snabbt nu innan jag blir sågad att jag inte är speciellt påläst utan grundar mina åsiker på Wikipedias och googles information. Jag känner bara grov skeptism mot hela konceptet. Hur kan hon som är engagerad i MUF och har varit offentlig sen 14 års ålder ha koll på hur vanliga svenska tjejer ska överleva?
"Blondinbella är en av Sveriges mest lästa bloggar någonsin, och nu tar dess skapare Isabella Löwengrip sitt positiva budskap vidare i en nära och äkta handbok för unga tjejer. Isabella är kompisen som ger goda råd, stöttar, peppar och tröstar. Att "boosta sitt ego" är livsviktigt, säger Isabella. Våga tro på dig själv och förstå att du är den viktigaste personen i ditt eget liv.
Utifrån egna erfarenheter och många exempel tar Isabella upp teman som vänskap, kärlek, svartsjuka och komplex. För första gången beskriver hon hur hon skapade sitt blogg-alter ego för att ta revansch på dem som mobbade henne på högstadiet.
Hon skriver självutlämnande om det jobbiga gymnasievalet, betygshetsen och alla andra krav som ställs på en tonåring. Sexuella övergrepp, ångest och ätstörningar är andra teman. Men Isabella skriver även om festerna, första förälskelsen och det stora problemet med ful rumpa i nya jeans."
Jag ÄLSKAR det sista i meningen "DET STORA PROBLEMET MED FUL RUMPA I SNYGGA JEANS." Det säger väl allt? Borde inte denna framgångsrika, intelligenta männsika framställa sig bättre? Ge lite högre kvalitet? Kanske hoppa av sina höga hästar och i alla fall ge sin bok en mindre överlägsen titel än ovan nämnda?
Uppenbarligen verkar vissa tycka att boken är toppen, jag tror jag ska läsa den i utblidningsyfte. Jag gillar inte att tycka om saker jag inte har undersökt noggrant. Enligt (http://bloggar24.wordpress.com/2010/08/13/recension-av-egoboost/) verkar Isabella Löwengrip framstå som ett helgon och citat: "Det är helt enkelt Grynets girlpower i lite dyrare klänning och vitare tänder." Boken verkar vända sig till unga tjejer som bloggar. Då kan man ju fråga sig om det är bloggar som lönar sig eller bloggar som min?
Kommer jag bli en bättre bloggare om jag läser boken? Kommer jag bli en bättre människa? Om jag väljer att läsa boken kommer jag komma med en uppföljning på detta inlägg.
Tidigare idag gick jag glad i hågen ut på skojakt med M. Jag tittade ut och blev glad över att det sken lite sol utanför. Jag kunde inta haft mer fel. Cirka 30 sekunder senare när jag står utanför dörren med halvtrasiga converse och ryggsäck (med regnjacka i som den tant jag är) så öser regnet ner. Hur fan gick det till? 6 minuter senare när jag står på öster har det slutat?! Jag tittar upp på den kraftigt mererade himlen där molnen blåser åt två olika håll och ligger på två nivåer samtidigt som vinden nere på marken blåser åt ett annat håll och står konfunderad. Har Visby drabbats av en apokalyps, ska jorden gå under? Jag slutar fundera på det när M kommer och vi disskuterar skoval. Vi går senare till nästa butik. Köper ett par jobbskor. Hämtar mitt borttappade VISA och går och fikar på Skafferiet. Vädret fortsätter vara fullständigt opålitligt. Ena sekunden glimtar solen för att nästa hälla Solbergabadets bassäng över oss. Jag tror att det luktade en uns av klor? Har han där uppe tappat besinningen?
Nog så.
I'm fuckin Mental.
Materialisten E.
Jag håller på att krevera utan rutiner. Jag vill ha rutiner, jag vill också minnas att jag skrivit detta i november när jag inget hellre vill än sluta plugga. Kan inte sova ordentligt, måste göra något vettigt med min tid. Undrar om Solbergabadet har säsongskort. Jag tänkte börja simma. Med Jess.
Det är mycket jag vill ha just nu, en datorstol så jag slipper sitta på en klappstol Klapp från Ikea á 39:-, en ritplatta från wacom för 3300:- (http://www.dustin.se/pd_5010300359.aspx) och ett par kängor. Fin fina kängor. Hittade ett par (http://www.scorett.se/Woman/K%C3%A4ngor/1071602). För massor med pengar. Det får nog vänta.
Värdelöst inlägg det här blev. Ett jagvillha inlägg. Matrialisten i mig växer ju mindre pengar jag har. Suck.
Börjar jobba på Lördag. På Munkkällaren. Får väl se hur det kommer arta sig. Det ska bli roligt! Det ska också bli kul att ha födelsedagskalas på Söndag med Mamma. Släktträffen den 25e September kommer bli fin också, kankse inte så mycket för just släkten utan emr för att få träffa Kusin igen och åka till Stokcholm lite. :)
Ska se lite mer på skräpburken och sen sova.
I'm fucking mental!
Augusti.
Mammas 50årsfest ala 70tal blev hur lyckad som helst! Vi hade jätteroligt och folk verkade vara nöjda. Bildbevis finnes på FB. Inga större missöden förutom korvbröd och försvunna vänner. Presenten går till historien. Festen går till historien och minnen lever vidare.
När sista gästen hade lämnad casa Reich klockan 02:30 på söndagsnatten efter festen anlände nästa gäng med ankommande båt. Bea och Mange. Vi hade en turistpensionärs semester ett par dagar på den beryktade ön med rauksafari, hoburgsgubbe tittande och läsapåallaskyltarnakring-ringmurenvandring. Vi åkte gemensamt till Stockholm med fnittrande historier om Manges konster i stimulerande av får?! För att se på Sonisphere 2010.
Sonisphere följde pensionärstecknet och jag klädde mig i gummistövlar, regncape och kids Peltor hörselskydd. Mäkta snyggt! Det regnade inte, det snarare stötflodade rakt ner från himlen på oss. En fin gräsplan (stora skuggan) blev snart Sveriges störta lergrop. Jag var nöjd med mitt skolval. Alla andra dårar gick runt i converse. Orutinerat skrek jag! Mitt i gav vi upp och åkte till Ankaret för att värma oss och dricka öl. Sen åkte jag och Mange tillbaka lagom till Mötley. Det var awesome. Dessvärre gick det inte att kommunicera pga för mycet folk och inga mobilmaster. Fasen vad handikappad man blir utan mobil som fungerar.
Jag har haft en otroligt underhållande medeltidsvecka med taxitrubbel, kabelbrand, hoch5, smådjävlar och ångesttårar.
Jag anlände på söndagen med båten runt niotiden. Jag valde att ta taxi upp till St Karin ruin på Stora torget för genrep och ljussättning av In Exspectatione Mortis. Taxi var nog inte mitt bästa val. Efter som staden redan hunnit omvandlas till Medeltid och Valdemar Atterdag redan tågat genom stan var alla gator fulla med upphetsade lajvare. De flesta flyttade sig smärtfritt tills två yngre men av den gravallvarliga lajvarklanen gick framför taxin. Taxichaffören blinkade lite med lyset och körde upp närmast möjligt för att de unga tu skulle förstå vinken. MOVE IT! Precis när jag tror de ska flytta sig vänder de sig helt sonika om och börjar misshandla bilens front med sparkar. Först är jag mållös. Jag stirrar på dom. När en av killarna i mantel skriker "FRAMTIDSMASKIN" kan jag inte hålla mig längre jag börjar fnittra. Mitt andra misstag. Jag sneglar på taxichaffören som ändrat färg från svenskblek till vinröd och hans blick är inte längre mänsklig. Jag tystnar och sjunker ner i stolen. Långt. Önskar trevlig kvälll och betalar en aldeles för dyr taxinota.
Repet gick bra. Ljuset och ljudet var prefekt! (Harder und Reich über alles!)
Dagen efter var det lite nervöst (måndag) jag skulle få ljuset att funka, funka med gruppen, ja ni vet. Allt gick bra förutom smärre småbränder. Jag fick fantastiska bilder och var allmänt nöjd. Sjukdomen jag dragit på mig höll dock i sig.
Tisdagen var ungefär samma lika, jag och Harder jobbade som små tyska arbetarmyror. Föreställningen gick bra och avslutades som alla andra dagar med Kapitel. Onsdagen innehöll smink, pepp och mycket ångest över sista föreställningen. Någonsin. Kabelbrand för ljuset och glapp överallt. Kulisserna och en pelare brann men i övrigt smärtfritt. Sen blev det Kapitel igen, nunnan och slutligen en spontanefterfest hos mig. Jävlar i min låda. Det var skratt, sprit och musik fram till alldeles för sent på morgonen. Min alldeles eminenta kusin var med på festligheterna. Efter alldeles för lite sömn var det nerrigg dagen efter i ruinen klockan 12. Jag kan säga att inte alla dök upp.
På onsadgskvällen träffade jag även LGs pappa för första gången som överöste mig med komplimanger och lustiga historier.
Torsdagen blev Macbeth på Roma. Den var medioker. Tror jag hade fått för mycket kultur. Resten av veckan gick i festens och kulturens tecken tillammans med Amanda och Kusin. Jag har bestämt. (kom ihåg att läsa detta nästa år) att nästa medeltidsvecka ska jag sy kläder och vara ”seriös” jag också. Minsann!
Sammanfattningsvis har jag lärt mig vad ångest är, blivit teaterbiten (igen) och skrattat bland mina vackra vänner.
