sprattagg [sprättägg utan prickar]

Jag tänker inte ursäkta mitt tidigare utbrottsinlägg. Jag känner fortfarande stort hat mot kvinnosläktet. Eller kankse inte kvinnosläktet i sig. Utan mer hela karusellen att vi måste höja våra röster för att höras. Fan heller. Jag vill inte skrika mer, jag vill inte bli lärd att jag måste ta plats, jag vill inte fundera på om jag blev inkvoterad till mitt nya jobb bara för att jag är kvinna. Jag är trött på hela disskutionen. När ska det bli självklart? Antagligen när vi slutar tjata om det. Nu blir jag förbannad för att jag hjälper till med att tjata om det som borde vara självklart. Hur kommer det sig att jag blir sne när kvinnor uttalar sig idiotiskt och bara irriterad när någon mindre vetande karl sitter och ojjar sig över något helt IQbefriat? Det liksom bränner till. Jag skäms. Jag känner skam över att vara korkad. Att vara jämnförbar med människor som har fantastisk otur när de tänker. På något vis vill jag inte understryka att jag är den skrpaste kniven i lådan. Men jag drar åtminstone inte ner min omgivning i mina uttalanden och försöker iallafall att tänka en gnutta innan jag vräker ur mig något.

Nyaste fixideén är strängteorin. I skolan skulle vi leta upp en vetenskaplig artikel som har varit granskad och publicerad med källförteckning. Jag nördade till det totalt och skrev ut en artikel som är skriven av en Filosof vid namn Robert Weingard. "A Philosophers Looks at String Theory" Ganska intressant faktiskt. Svårt att förstå facklig fysik engelska, det ger sig garanterat. Jag blir lite knäpp (läs: mer sinnesförvirrad än normalt tillstånd, lätt uppspelt) när jag funderar över hur det här med universum hänger ihop. Det mest fantastiska i kråksången är ju att det hävdas att universum är oändligt. Vänta lite nu? Människan kan, enlig undersökningar, inte förstå ordet oändlighet. Vad betyder det igentligen? Vad finns bakom oändligheten? Någon sa till mig att att vissa hävdar att universum kröker sig som ett rör utifrån "Bigbang" punkten. Varpå jag ifrågasatte vad som fanns runtikring det hela. Personen i fråga svarar - Ingenting. Vad är definitionen av ingenting? Enligt Wikipedia : "Ingenting definieras bäst av ett tomrum, en avsaknad av substans och rymd." Avsaknad av rymd? Men är det inte bara tomt då? Ja ni ser mitt dilemma. Mitt huvud är för litet för att all den där oändliga informationen skall få plats.

Jag tar tag i små stadiga steg i mitt liv. Som kan tyckas fjuttiga i jämnförelse med mina redan så komplicerade tankar. Lillskruttan har flyttat in. Det känns skönt att ha koll på henne. Finnas där och ha någon i närheten. Inte kontroll koll, utan bara känna att hon är säker och trygg. Vi fick arkitekttermer uppgiften idag. Jag fullkommligt älskar Joakim Hansson. Jag läste uppgiftsinstruktionerna och hörde hans Finladssvenska brytning i huvudet. Fnittrade tyst för mig själv. Uppgiften är stor och krävande, men inget jag viker mig för. Ännu. Han har myntat de mest fantastiska uttrycken. Han är som jag! Hittar på egna ord! Jag citerar: "Man kan ju för i hela helvetet inte förslotta hela Sverige?!" "Slottifiera" "Rysansvärt" "Det är precis som när spädbarn blir överkörda av en åkgräsklippare." Jag blir bara lycklig av honom. (Glöm inte att läsa allt med Finlandssvensk brytning)

Huset vaktas fortfarande som fan, kräken (katterna) lubbar runt och hårar. Jag vill inte alls erkänna att jag har fattat lite tycke för de små liven. Speciellt häromdagen när Elsa kröp upp och la sig som en död rävboa kring nacken på mig. Vaknade i morse med Tigris en millimeter från ansiktet stirrandes på mig, kanske lite creepy, men ganska charmigt. Symaskinen ska utnyttjas bigtime imorgon. Kjol till Piratsittningen på Fredag ska sys. Skissandet på arktiekturuppgiften skall även påbörjas. Damsög och bytte katthårslakan idag för att inte få en helt allergisk chock när jag kryper ned i sängen aldeles strax.

Sug på den här texten sålänge. Fridens Liljor!