Att åka bort och komma hem är en konstig känsla. Stockholm var sig likt. Disigt, grått, blött, stressigt och aldeles underbart. Jag älskar att vara förälskad i Stockholm. Känslan av att ta ett spontanflyg över havet och landa i Stockholm kändes härligt och konstigt. Nästan mediokert. Det kändes som att komma hem. Samma känsla hade jag för snart fyra år sen när jag för första gången åkte hem till Gotland när jag precis flyttat till Stockholm. Det har gått för kort tid för att få den där fantastiska känslan. Det kändes som om jag bodde där. Som vanligt.
Enda skillnaden var nog alla kramar, varma ord och frågor om hur jag hade det här hemma på ön. Det värmde. Jag blev upprymd av alla spontana kramar och glada miner. Hälsade på hos Vianor, både i Fruängen och i Globen. Kunde inte riktigt hålla fingrarna borta och jobbade nån timme i Globen. Som igår. Fredagen avlöpte hemma hos Beatrice som bjöd på Lammkött. Inte unga pojkar då utan Mange, Tobbe, Hule och jag frossade på Lammstek med rårakor och kantarellsås. Rödvinet dracks, det disskuterades förhållande, baruppfostran och konstiga relationer i alla dess former. Många skratt, tokiga historier och det kändes varmt.
Klockan närmade sig midnatt och det bar iväg till älskade Pub Anchor. Hule skjutsade mig och Mange in. När jag stog i det duggande regnet en kall oktoberkväll på Sveavägen 90 och tittade på puben som jag gått till de senaste åren kändes det bra. Alla hälsade glatt och de undrade om jag kunde renovera alla hus nu. Väl inne i folkvimlet så hittade jag Micke, Jimmy, Jennie och Jeanette ståendes vid ett bord. Ekonomen Micke dök upp och gastade om att han minsann skulle spara pengar och gå hem. Klockan 12. Med en rosa drink för 130 spänn i handen. Skilda meningar om vad det igentligen handlade om. Men underhållande. Det dök upp fler bekanta ansikten och kvällen var trevlig. Den enda som inte visade sig som jag kände mig riktigt besviken på var Ronny.
Väl hemma runt tvåtiden insåg jag att soffplatsen inne hos Micke var körd. Där "sov" ju Micke och Jennie. Eftersom Tärnell inte behagade att ha sin mobila telefon igång så bestämde jag mig för att knoppa i hans säng. Jag drog täcket över huvudet och slumrade just till. Då, mitt i natten hör jag - rassel, dunk, raaaas - ute i hallen. Jimpa har kommit hem. Med ett fruntimmer! 0 - 1 Jimmy - Evelina. Han tänkte inte hela vägen fram när han missade detaljen att jag skulle sova i hans säng. Jag blundar hårt och hoppas bittert att den kvinnliga stämman är Jimpas pung som klämdes i dörren. Icke.
Kabrak! Vardagsrummsdörren (sovrumsdörren i det här fallet) bokstavligen taget sparklas in, Jimpa gör en kunglig entre med ett fruntimmer hängandes i håret i vänsterhanden. Han kastar med sin man till hår (läs: tunnhårighets komplex som komenseras med längd) och gastar -FLYTTA PÅ DIG EVVE! JAG SKA FAN DUNDRA! Jag genomgår en inre kris på två sekunder när jag samtidigt sneglar på skålen som är fylld till bredden med fejkviagra på bordet, inser att Hell No! och reser mig upp ur sängen. Jimpa sneglar på mig och det stackars fruntimmret tittar på mig och säger med pipig röst till Jimpa, att så kan du väl inte göra. Fnitter. Jag räknar ut att Micke och Jennie har somnat och ber Jimpa om ett täcke. Han sliter upp sin morgonrock som mer liknar en leopardmönstrad negligé än en morgonrock och säger att den är skön. Sen tittar han på mig med uppspelta ögon och frågar, som den gentleman han är, - Föresten, du behöver inte gå. Du kan vara med!?. Jag stänger dörren om mig som svar och smyger in i Mickes rum. Så tyst jag kan (mina smita hemmifrån mitt i natten egenskaper kommer till hands) flyttar jag på IKEA kassen med tvätt från hans minimala soffa. Typ 120 lång. Tittar på negligén/morgonrocken och konstaterar att den inte kommer hjälpa ett smack. Ser Elisés spjälsäng och hennes lilla spjälsängstäcke som jag drar över mig. (Det täcker från halva låret till tuttarna ungefär) och somnar som en mackaron.
Dagen efter gymnastiserar Micke, vi spelar bengitarr och Jimpa visar mer hud än man vill. Jag sticker till Solnacentrum och möter upp Michaela och Elise. Handlar lite prylar och fikar. Åker hem roddar biljetter och drar med Micke, Jennie och Jimpa till partaj hos Teresa i Aspudden. Löjligt trevlig tillställning med många högjudda gestikulerande berättelser, öl och fantastiska skratt. Misslyckat krogval, en snabbis på Anchor och sen gammalt återseende i Hässelbytrakten.
Vaknar med det största skavsåret norra Europa har skådat sen andra världskriget. Drar på mig mina fejk Dr martens och går med mycket möda ner till Hässelby Livs för att handla ost. Ja, på ön så tillhandahåller de inte guds gåva i fetaostväg från Turkiet/Iran, producerat i Danmark, som får en att få orala multiorgasmer för 49,98 kilot. Jag köper på mig och affärsägaren hälsar glatt på mig. Antingen för att han känner igen mig, eller för att jag handlade ost för 400 spänn? Vem vet? Stapplar till tunnelbanan då jag kommer på att jag inte har så brått, vintertiden slog ju i kraft, jag fick en timme. Slappar på tunnelbanan in till centralen. Gråter nästan när jag pinar mig till Lush för att köpa shampokakor till min mamma och läppbalsam och duschtvål till mig själv. Som lämpligtvis hette Rock Star. (Vanilj och vit choklad doft?)
Kommer mirakulöst på pendeln till Ulriksdal trots det analkande derbyt på Råsunda mellan Bajjen och AIK. Fullt på tåget. Jag får stå med min bultande skavsårsfot. Vid det här laget tror jag att min häl lossnat. Om det inte hade regnat så mycket hade jag nog dragit av mig skon. Men sjukdom istället för ont? Nja. När jag går av pendeln och tittar upp för backen jag ska gå så får jag tvärångest. Jag får en känsla av att det är dags att ringa färdtjänst. Foten kommer lossna. Jag stapplar mig upp tårarna rinner, foten svider och bultar. Hoppas den ramlar av! Jag måste se ut som Lisbeth Salander efter att hon blivit våldtagen av Bjurman. Stripigt otvättat hår, kängor, svart jacka, en aldeles för tung påse med fucking ost och haltandes som om jag haft ofrivilligt analsex i en månad. Alternativt just förlöst tvillingar. Jag kommer efter mycket om och men iaf in i lgh och kastar av mig de hemska skorna. FREEDOM! Plåstrar om foten jag inte ens vill se och börjar förbereda hemgång.
Blir bjuden på middag av Mcihaela och tar taxi till Bromma. I väntan på flyget läser jag ut "Bitterfittan" och reflekterar sakta över min helg hemma i Stockholm. Behövlig, oväntad och annorlunda.
Enda skillnaden var nog alla kramar, varma ord och frågor om hur jag hade det här hemma på ön. Det värmde. Jag blev upprymd av alla spontana kramar och glada miner. Hälsade på hos Vianor, både i Fruängen och i Globen. Kunde inte riktigt hålla fingrarna borta och jobbade nån timme i Globen. Som igår. Fredagen avlöpte hemma hos Beatrice som bjöd på Lammkött. Inte unga pojkar då utan Mange, Tobbe, Hule och jag frossade på Lammstek med rårakor och kantarellsås. Rödvinet dracks, det disskuterades förhållande, baruppfostran och konstiga relationer i alla dess former. Många skratt, tokiga historier och det kändes varmt.
Klockan närmade sig midnatt och det bar iväg till älskade Pub Anchor. Hule skjutsade mig och Mange in. När jag stog i det duggande regnet en kall oktoberkväll på Sveavägen 90 och tittade på puben som jag gått till de senaste åren kändes det bra. Alla hälsade glatt och de undrade om jag kunde renovera alla hus nu. Väl inne i folkvimlet så hittade jag Micke, Jimmy, Jennie och Jeanette ståendes vid ett bord. Ekonomen Micke dök upp och gastade om att han minsann skulle spara pengar och gå hem. Klockan 12. Med en rosa drink för 130 spänn i handen. Skilda meningar om vad det igentligen handlade om. Men underhållande. Det dök upp fler bekanta ansikten och kvällen var trevlig. Den enda som inte visade sig som jag kände mig riktigt besviken på var Ronny.
Väl hemma runt tvåtiden insåg jag att soffplatsen inne hos Micke var körd. Där "sov" ju Micke och Jennie. Eftersom Tärnell inte behagade att ha sin mobila telefon igång så bestämde jag mig för att knoppa i hans säng. Jag drog täcket över huvudet och slumrade just till. Då, mitt i natten hör jag - rassel, dunk, raaaas - ute i hallen. Jimpa har kommit hem. Med ett fruntimmer! 0 - 1 Jimmy - Evelina. Han tänkte inte hela vägen fram när han missade detaljen att jag skulle sova i hans säng. Jag blundar hårt och hoppas bittert att den kvinnliga stämman är Jimpas pung som klämdes i dörren. Icke.
Kabrak! Vardagsrummsdörren (sovrumsdörren i det här fallet) bokstavligen taget sparklas in, Jimpa gör en kunglig entre med ett fruntimmer hängandes i håret i vänsterhanden. Han kastar med sin man till hår (läs: tunnhårighets komplex som komenseras med längd) och gastar -FLYTTA PÅ DIG EVVE! JAG SKA FAN DUNDRA! Jag genomgår en inre kris på två sekunder när jag samtidigt sneglar på skålen som är fylld till bredden med fejkviagra på bordet, inser att Hell No! och reser mig upp ur sängen. Jimpa sneglar på mig och det stackars fruntimmret tittar på mig och säger med pipig röst till Jimpa, att så kan du väl inte göra. Fnitter. Jag räknar ut att Micke och Jennie har somnat och ber Jimpa om ett täcke. Han sliter upp sin morgonrock som mer liknar en leopardmönstrad negligé än en morgonrock och säger att den är skön. Sen tittar han på mig med uppspelta ögon och frågar, som den gentleman han är, - Föresten, du behöver inte gå. Du kan vara med!?. Jag stänger dörren om mig som svar och smyger in i Mickes rum. Så tyst jag kan (mina smita hemmifrån mitt i natten egenskaper kommer till hands) flyttar jag på IKEA kassen med tvätt från hans minimala soffa. Typ 120 lång. Tittar på negligén/morgonrocken och konstaterar att den inte kommer hjälpa ett smack. Ser Elisés spjälsäng och hennes lilla spjälsängstäcke som jag drar över mig. (Det täcker från halva låret till tuttarna ungefär) och somnar som en mackaron.
Dagen efter gymnastiserar Micke, vi spelar bengitarr och Jimpa visar mer hud än man vill. Jag sticker till Solnacentrum och möter upp Michaela och Elise. Handlar lite prylar och fikar. Åker hem roddar biljetter och drar med Micke, Jennie och Jimpa till partaj hos Teresa i Aspudden. Löjligt trevlig tillställning med många högjudda gestikulerande berättelser, öl och fantastiska skratt. Misslyckat krogval, en snabbis på Anchor och sen gammalt återseende i Hässelbytrakten.
Vaknar med det största skavsåret norra Europa har skådat sen andra världskriget. Drar på mig mina fejk Dr martens och går med mycket möda ner till Hässelby Livs för att handla ost. Ja, på ön så tillhandahåller de inte guds gåva i fetaostväg från Turkiet/Iran, producerat i Danmark, som får en att få orala multiorgasmer för 49,98 kilot. Jag köper på mig och affärsägaren hälsar glatt på mig. Antingen för att han känner igen mig, eller för att jag handlade ost för 400 spänn? Vem vet? Stapplar till tunnelbanan då jag kommer på att jag inte har så brått, vintertiden slog ju i kraft, jag fick en timme. Slappar på tunnelbanan in till centralen. Gråter nästan när jag pinar mig till Lush för att köpa shampokakor till min mamma och läppbalsam och duschtvål till mig själv. Som lämpligtvis hette Rock Star. (Vanilj och vit choklad doft?)
Kommer mirakulöst på pendeln till Ulriksdal trots det analkande derbyt på Råsunda mellan Bajjen och AIK. Fullt på tåget. Jag får stå med min bultande skavsårsfot. Vid det här laget tror jag att min häl lossnat. Om det inte hade regnat så mycket hade jag nog dragit av mig skon. Men sjukdom istället för ont? Nja. När jag går av pendeln och tittar upp för backen jag ska gå så får jag tvärångest. Jag får en känsla av att det är dags att ringa färdtjänst. Foten kommer lossna. Jag stapplar mig upp tårarna rinner, foten svider och bultar. Hoppas den ramlar av! Jag måste se ut som Lisbeth Salander efter att hon blivit våldtagen av Bjurman. Stripigt otvättat hår, kängor, svart jacka, en aldeles för tung påse med fucking ost och haltandes som om jag haft ofrivilligt analsex i en månad. Alternativt just förlöst tvillingar. Jag kommer efter mycket om och men iaf in i lgh och kastar av mig de hemska skorna. FREEDOM! Plåstrar om foten jag inte ens vill se och börjar förbereda hemgång.
Blir bjuden på middag av Mcihaela och tar taxi till Bromma. I väntan på flyget läser jag ut "Bitterfittan" och reflekterar sakta över min helg hemma i Stockholm. Behövlig, oväntad och annorlunda.
I'm not insane! My mother had me tested!
Kommentarer
Trackback
