Anxiety, anxiety and more anxiety!

Den omöjliga uppgiften skall genomföras imorgon. Talhelvetet ska hållas. Jag våndas något så fruktansvärt. Störtlöjligt. Jag har disskuterat ämnet till förbannelse med alla andra klasskompisar idag. Och alla, förutom ett par få undantag som i mina ögon då automatiskt är utomjordingar, har samma problem som jag. Den allra briljantaste lösningen vore väl att då skrota talhelvetet och skita i den uppgiften eftersom 99,93 procent av klassen har issues med att hålla talhelvetet inför oss andra. Inte fan en minimal pytte uns av lugn sköljer över mig när de andra säger att de minst mår lika dåligt. Inte ett dugg. Om möjligt blir ångesten värre. FAN! Men icke. Talhelvetet måste hållas. Innerst inne är det något jag vill klara av. Just få uppgiften i handen, "Du ska hålla ett talhelvete" och känna att "-Yes! Det här blir kul" men det enda jag vill göra är att sakta men säkert försvinna från jordens yta och dö. Jag har allvarligt funderat på att bryta mitt vänstra ben på mitten av smalbenet för att hamna på akuten, men tanken på att göra talhelvetet hög på morfin gör mig ännu värre till mods. Så jag började fundera över tänkbara psykiska sjukdomstillstånd man kan fejka. Bli skvatt galen? Bita lektorn i benet och börja skälla? Börja tugga fradga och dunka huvudet i bordet demonstrativit som en 3åring som inte vill äta fiskpinnar? Nej minsann! Jag ska gå upp där imorgon, skaka och svettas som om jag vistades i en bastu och led av parkinsson. Stamma mig fram till vad jag ska prata om och ha samma färg som brandbilen i ansiktet, fast blå då! Jag ska fanimig klara den töntiga jävla uppgiften att hålla ett talhelvete på 3 ynka minuter om falsifiering och verifiering. Jag om någon, som kan snacka hålor i marken om onödiga ämnen, tjata mig blå om mina åsikter och aldrig kan hålla käften när jag ska, borde väl för i helvete klara av att hålla ett löjligt talhelvete?! Jag kommer vara så sjukt förbannad när jag ska ställa mig upp i klassrummet att jag säkerligen bokstavligen kommer skrika mitt talhelvete för att jag är så jävla frustrerad och nervös. Och sen när jag sagt "Tack som fan" så kommer jag inse mitt miserabla misstag och bryta ihop av skratt de resterande 24 sekunderna av 3minuters talhelvetet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0