sprattagg [sprättägg utan prickar]

Två veckor som ickerökare. Det säger väl mycket? Om min karaktär? Knappast. Men jag kan nu stolt smälla med hängslerna över att jag klarat 14 dar utan dödsfall. (Läs: som jag vet om!) Jag har kämpat mot att inte döda alla runtikring mig, bundit mina armar och försökt att knyta knut på min vassa elaka tunga. Det har gått, nästan. Jag skulle kunna be om ursäkt till alla som råkat ut för mig. Men samtidigt så tycker jag att den hetsen det har varit på oss rökare så har jag inte mer än rätt till att käfta lite. Dessutom är jag ju på eran jävla sida nu. Vältrandet i min självgodhet får vänta lite. Nu ska jag ge er skriftliga mindgasmer i vad jag har hållit på med de senaste 2 veckorna med rökabstinens.

Jag har tillbringat en aldeles förträfflig söndagsnatt på Visby Lasarett. På C2. Det är barnavdelningen. Mestadels för att de inte hade plats (förlåt glömde jag säga att det inte var jag som var skadad mer än vanligt?) på ortopedens vuxenavdelning, som förövrigt heter som en bomb C4.

Frågeställning mitt i återgivandet av händelsen, hur kommer det sig att Visby Lasarett kan vara fullbelagt? Flyr inte alla som kan till riktiga sjukhus? Som ligger i Sverige?

Jag kan låta meddela att recensionen av gästsängarna kommer inte att bli nådig. För det första så förutsätter personalen att en kille som precis har brutit av benet självfallet ska sova själv för att han råkar vara äldre än 20. De inser inte att även en sådan människa har känslor och kan känna oro. Nej! Klart grabben ska sova ensam. Lägg honom direkt på golvet då när ni ändå håller på. Idioter. Klockan 23:00 på kvällen får i alla fall en mänsklig sjuksyster för sig att fråga om jag skall sova över. Varpå jag svarar att det tänker jag göra om det passar damerna. (Något sanningsmodifierat möjligtvis.) Det infinner sig en i hopvikbar säng. Inte en patientsäng med massa finesser utan en som ser ut som om den är köpt på Rustas mellandagsrea. För typ 200 år sen. Jag muttrar ett tack och får tillbringa nästa 20 minuter med att slåss med skiten för att få isär den. När jag väl fått allt att stämma och ska sjunka ihop av utmattning på ”sängen” så upptäcker jag till mitt förtret att skiten inte har vare sig fjädring eller någon form utav stabilitet. Jag är åtminstone tacksam för att djävulsuppfinningen inte klappade ihop när jag satte mig i den. Jag lägger mig något sånär till rätta och inser att jag ligger som en snabbmakaron. Dessutom har de inte riktigt tänkt till, man skulle kunna tro att ICA reklamens Ulf har shoppat sängen, för när man kollar på nivåskillnaderna så kunde de lika gärna ha gett mig en stjärtlapp. Jag hade legat mer i nivå med en sjukhussäng på den än på det där skämtet till säng.

Nog så. Efter att ha genomlidigt en hel natt på Visbys svar på Sjukvårdsinrättning så kommer morgonmorfin till han som brutit benet, inklusive frukost. Erbjuds hon som har legat som en fucking makaron kaffe ens? Klart som fan inte. Det är rysansvärt. Jag måste gå ända bort till Högskolan för att köpa mig kaffe för 12 kr och sen sitta på lektion efter en sömnlös natt på Buttriks.

Efter mycket om och men blir pojkvaskern opererad och lagom friskförklarad för att åka hem. Evelina har samlat galet mycket karmapoäng genom att ha varit extraordinärt bra sällskap på sjukhus. Om ni någon gång blir sjuka och inlagda kan ni ju ringa, referenser finns.

I verkliga livet har kursen Conservation Sience tagit plats. En OLIDLIGT tråkig kurs. Kanske mer beroende på lärarna än innehållet. Eller nej föresten. Innehållet är lika tradigt det. Tänk dig att sitta och lyssna en hel dag på ett automatiskt telefonsvar. Ett sånt där som låter ”Tryck 1 om du vill ha hjälp med fakturafrågor” ”Tryck 54 om du vill ha hjälp med att starta om datorn” eller ”Ursäkta, sa du att du ville åka till Karl-Stad? Är detta korrekt säg Ja om inte, tryck 8 för att komma tillbaka till huvudmenyn” Jag trodde man hade LE (liberal education) för att kunna välja sina kurser. Den andra kursen som går parallellt är Arkitekturhistoria. Joakim Hansson som bryter på Finlandssvenska gör att amn förlåter allt. Kan fullkomligt sprutar ur sig uttryck som gör att man bryter ihop av att man kommer kunna dö lycklig! Nu har man hört allt. Några i klassen har kommit överens om att ett kompendie kommer göras och överlämnas senare till herrn i fråga.

Emelie gjorde mig otjänsten med att påpeka att karl ser ut som ett djur (ekorre/bäver<inser trandom animal>) och jag såg katten Findus framför mig när han föreläser. Jag hänvisar till Sven Nordqvist bok ”Kackel i grönsakslandet” då Findus vaktar sin köttbulle marscherande fram och tillbaka med en flugsmälla under armen. Skrämmande likt!

Jag slumrade till en smula i morse i mitten av Renässansen i Italien otippat nog. Jag dagdrömde till mig att det hade varit extremt underhållande (inte det minsta förvånade dock) om Joakim Hansson nästa lektionstillfälle kommit inbrakandes genom taket, nyplastikopererad med en ekorrsvans och pöskinder, i full färd med att försöka landa sin fallskärm. Jag kunde inte hindra mig själv till att skratta högt vid tanken. Ingen annan förstod vad som va så roligt med ädikulur på rustik renässansfasad.

I'm not insane!