Something to swallow.

Jag är konfunderad. Mina I-landsproblem lägger sig på hög. Jag puttar iväg högen och skiter fullständigt i att gräva i den, ta tag i den eller överhuvudtaget beblanda mig med känslorna som ligger i den. Precis allt den jag jobbar så stenhårt för att få en annan människa att undvika. Och visst jag får avkastinig där, men sinkas lika fort igen. Allt det jobbet jag lägger ner väger inte så tungt. Spelar det verkligen någon roll om jag lägger ner energi på det här eller inte. Jag är övertygad om att , Ja, det gör det. Om jag har fastställt målet så spelar det ingen roll hur många gånger jag faller utan jag slutför. Som en besinningslös jägare som fått korn på en 12taggare. Eller? Om man skrapar sig tillräckligt många gånger på knät, slutar man då inte försöka? Eller är viljan starkare än allt?

När jag såg dig, snubblade jag, jag fick ett skrapsår. På hjärtat. Läker skrapsår på hjärtat?

Allt mitt känslomässiga som jag skjutit upp på en hög, ska jag kankse börja gräva i den? Eller ska jag skita i den och bli en bitterfitta som aldrig kan älska eller leva med någon annan som inte är minst lika cynisk, elak och rutten?
Jag vet inte om jag riktigt har lust med det, ännu. Och om jag väntar kommer det då bli värre?

Mina vansinnigt höga och säregna krav som jag har på mina partners, är det bara för att jag ska slippa hitta någon som passar mig? Jag vill inte kompensera eller jobba för att forma den människan jag ska leva med. Ska man verkligen behöva ändra en annan. Då är det väl ändå inte det man förälskar sig i. Och ja jag är säkerligen emmetionellt hadikappad (som en vis man engång sa) och har verkligen för höga krav för mitt egna utseende och sätt. Men fan jag är värd det allra bästa. Jag tror verkligen det. Någon gång ska jag få skörda karman från allt jag gett.

Den chansen tänker jag med bestämdhet vänta ut. För en dag. Rammlar det ner svart på vitt i mitt knä, att här är handen, hjälpen ut. Eller gjorde den precis det? Varför är jag så känslomässigt blockerad? Vad är det jag vill ha egentligen?
Jag måste ju fanimig ha otur när jag tänker. Kan jag bara inte nöja mig med haldant som alla andra idioter?
Fan heller. Hellre dör jag ensam än kompenserar med mina krav. Ensamhet är en komplex påföljd av det valet. Men ensamheten kankse gör en starkare. Bättre ha älskat an aldrig ha älskat.

Jag vill ha ett tryggt knä att somna i, någon som högläser ur en bok för mig, någon som skrattar med mig och min bisarra humor och någon som står ut med mina egenheter och faktiskt genuint uppskattar mitt komplexa tänkande som människa. Men som framför allt gör mig hel, utan att verka ger mig ett psykiskt och fysiskt lugn.

Sammanfattningsvis, en godbit att suga på.

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum Bring out the coffin,
let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message
He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight,
my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now:
put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.





I'm fucking mental

Kommentarer
Postat av: Your mama

I´m coming to take you home!

2009-03-04 @ 19:17:11
Postat av: Handen

When you came in the air went out.

And every shadow filled up with doubt.

I don't know who you think you are,

But before the night is through,

I wanna do bad things with you.



I'm the kind to sit up in his room. (But I am not)

Heart sick an' eyes filled up with blue.

I don't know what you've done to me,

But I know this much is true:

I wanna do bad things with you.



Virrig i huvud, hjärta, själ och kropp, så känns du, utan tid för egen reflektion och eftertanke. När man har gett så ofantligt mycket utan att få något tillbaka, samlar man karma, men frågan borde kanske vara hur man prioriterar sin energi och tid.



Så du vill bli hel, komplett och uppfylld, det kommer du att bli, men tumma aldrig på dina regler eller krav, sänk aldrig din guard här, för du ÄR värd bättre. Du kommer aldrig få uppleva den underbara känslan av "true love" igen, om du inte vågar släppa taget, vågar älska själv, vågar lämna ut dig, vågar dela och uppleva. Du är i moment 22, men med tiden kommer du inse och våga, slappna av och ligga i knäet och få livets bok läst för dig.



Många sökte, få blev utvalda, men bara 2 kom igenom nålsögat, jag vet jag kan bli den andra, men jag sitter i en tom brunn, utan rep, vatten och mat, väggarna är oändligt höga och varken skrik, gråt eller böner kan hjälpa mig nu.



Cesars motto (ett av dom)

-Jag kom, jag såg, jag segrade

2009-03-05 @ 11:46:36
Postat av: Anonym

idiotiskt tänkt "nöja sig med halvdant som alla andra". Om du nu har så höga krav så blir ju ALLA halvdana i dina ögon, men du kan ju aldrig se en människa som någon annan ser den, och så länge du inte kan det, då får du nog sitta där du sitter.

2009-03-11 @ 18:26:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0