Each day, we will spill their blood till it rains down from the skies.
Veckan har haft sin gång. Söndag. Söndagar gör mig låg.
Hämtade upp min Tant på Centralen i fredagskväll ca 2030, där stog hon som en proffisionell knarklangare med 2 Joe Labero (okänd förklaring) och skulle sälja till en Hon/Han/Det hon bara smsat med. Högst genomtänkt. Vi står där, ett tag, en stund och lite längre. Jag bekymmrade mig mest för att jag inte lagt i biljett i bilen. Sen kommer det en kille som spänner blicken i Tanten och hon tar 500ringen som att hon alldrig gjort annat än langat. Jag blev nästan tårögd. Sen drog vi hem. Käkade mackor och drack té med Frun. Somnade sent om inte annat med ett par tånaglar intryckta mellan näst nedersta och tredje revbenet, tillhörandes måste kanse tilläggas, Lillskruttan E.
Vaknade upp av att Lillskruttan E smackar till mig i pannan med en neddregglad hand och tycker bestämmt att jag fan inte ska sova mer. Modern till den lilla avkomman vaknar och studsar ut i köket och sätter på kaffe. Jag och tant stiger upp och käkar lite frulle. På dagsordningen står bland annat Gudrun Sjödén (eller jag menar INTE Gudrun Sjödén Joakim) och Trädgårdsmässan i Kista. Först tog vi Le pöpcörn (läs med frans brytning) till Medborgarplatsen, promenerade till Affären utan namn, Tant provade och tyckte väl att hon gjorde ett par kap. Fint. Sen gav vi oss själva total pollenallergiskchock inne på Lusch. Hittade inget av intresse. Besökte vidare då Indiska, Designtorget och nått annat. Svullade räkmacka och ett Biskvi (det heter faktist ett Biskvi och inte en) på ett fik och sen drog det vidare till Trädgårdsmässan i Kista.
Ett kapittel för sig. Trångt, varmt, överbefolkat och barnvagnstätt. Idioter. Det va mycket mindre än vi trott och gicks igenom på en timme ungefär. Jag betalade parkering för 120 kr, LAGLIGT RÅN! Hittade massvis med växthus och trädgårdsideér för Klintehamn. Jävlar det ska svetsas. Och insåg att Grodor nog är min nya sammlarpassion. Fick en jättefin silvergroda i balettställning av Tant. Jag vet. Lagom bögigt skrivet. Men den va jättefin. Bästa upplevelsen på mässan va den överglade parkeringsvakten. Ibland kan människor få en att le fgör småsaker. Om inte grodan hade varit så fin hade han nog fått den av mig.
Va förbi Maskinentrepenörernas årsstämma el dyllikt på SAS Radisson i Frösundavik. Där min Chef, Alex, Danny och Dirk stod sött uppradade i ett runt rum med olika återförsäljare och stank hysteriskt mycket sprit. Jag förstår varför de har en Årsstämma. Systmbolaget måste ha ngt med dem att göra, för fan det fannss öl och vin så man kunde gödsla med det. Gratis Ladysuckers och Kaffe fick jag iaf. Hemmet kallade. Jag och Tant begav oss hem funderandes på hur många av stämma besökarna som körde hem rattfulla. Uppskattningsvis mer än hälften.
Hemma kreverar jag och däckar i sängen. Sover en halvtimma då M ringer och påstår att en deceliter av hennes fostervatten har gått. Nog om det Jag och Tant kastar oss ner på CrazyTrain och käkar kvällsmat. Mycket gott. Som alltid.
Varpå vi åker hem svullar B&Js och kaffe. Då M ringer igen. De ska åka in och kolla. Jag kastar mig till Södertälje, genom Sorunda/Grödinge och sen hem till dem i Tungelsta. Det blir kababalik. Idioten är en idiot. Det slutar med att jag är barnvakt åt T & L. Suck. Kommer iaf hem miss i nassen.
Skjutsade Tant till Nynäs på morgonen, hälsade på Kai i Grödinge med Frun och sen på ett ganska extraordinärt Vernisage på Tyresöslott.
Home at last och ska laga till middag med något så kulinariskt som Lammsmäcka.
I'm Fucking Mental.
Hämtade upp min Tant på Centralen i fredagskväll ca 2030, där stog hon som en proffisionell knarklangare med 2 Joe Labero (okänd förklaring) och skulle sälja till en Hon/Han/Det hon bara smsat med. Högst genomtänkt. Vi står där, ett tag, en stund och lite längre. Jag bekymmrade mig mest för att jag inte lagt i biljett i bilen. Sen kommer det en kille som spänner blicken i Tanten och hon tar 500ringen som att hon alldrig gjort annat än langat. Jag blev nästan tårögd. Sen drog vi hem. Käkade mackor och drack té med Frun. Somnade sent om inte annat med ett par tånaglar intryckta mellan näst nedersta och tredje revbenet, tillhörandes måste kanse tilläggas, Lillskruttan E.
Vaknade upp av att Lillskruttan E smackar till mig i pannan med en neddregglad hand och tycker bestämmt att jag fan inte ska sova mer. Modern till den lilla avkomman vaknar och studsar ut i köket och sätter på kaffe. Jag och tant stiger upp och käkar lite frulle. På dagsordningen står bland annat Gudrun Sjödén (eller jag menar INTE Gudrun Sjödén Joakim) och Trädgårdsmässan i Kista. Först tog vi Le pöpcörn (läs med frans brytning) till Medborgarplatsen, promenerade till Affären utan namn, Tant provade och tyckte väl att hon gjorde ett par kap. Fint. Sen gav vi oss själva total pollenallergiskchock inne på Lusch. Hittade inget av intresse. Besökte vidare då Indiska, Designtorget och nått annat. Svullade räkmacka och ett Biskvi (det heter faktist ett Biskvi och inte en) på ett fik och sen drog det vidare till Trädgårdsmässan i Kista.
Ett kapittel för sig. Trångt, varmt, överbefolkat och barnvagnstätt. Idioter. Det va mycket mindre än vi trott och gicks igenom på en timme ungefär. Jag betalade parkering för 120 kr, LAGLIGT RÅN! Hittade massvis med växthus och trädgårdsideér för Klintehamn. Jävlar det ska svetsas. Och insåg att Grodor nog är min nya sammlarpassion. Fick en jättefin silvergroda i balettställning av Tant. Jag vet. Lagom bögigt skrivet. Men den va jättefin. Bästa upplevelsen på mässan va den överglade parkeringsvakten. Ibland kan människor få en att le fgör småsaker. Om inte grodan hade varit så fin hade han nog fått den av mig.
Va förbi Maskinentrepenörernas årsstämma el dyllikt på SAS Radisson i Frösundavik. Där min Chef, Alex, Danny och Dirk stod sött uppradade i ett runt rum med olika återförsäljare och stank hysteriskt mycket sprit. Jag förstår varför de har en Årsstämma. Systmbolaget måste ha ngt med dem att göra, för fan det fannss öl och vin så man kunde gödsla med det. Gratis Ladysuckers och Kaffe fick jag iaf. Hemmet kallade. Jag och Tant begav oss hem funderandes på hur många av stämma besökarna som körde hem rattfulla. Uppskattningsvis mer än hälften.
Hemma kreverar jag och däckar i sängen. Sover en halvtimma då M ringer och påstår att en deceliter av hennes fostervatten har gått. Nog om det Jag och Tant kastar oss ner på CrazyTrain och käkar kvällsmat. Mycket gott. Som alltid.
Varpå vi åker hem svullar B&Js och kaffe. Då M ringer igen. De ska åka in och kolla. Jag kastar mig till Södertälje, genom Sorunda/Grödinge och sen hem till dem i Tungelsta. Det blir kababalik. Idioten är en idiot. Det slutar med att jag är barnvakt åt T & L. Suck. Kommer iaf hem miss i nassen.
Skjutsade Tant till Nynäs på morgonen, hälsade på Kai i Grödinge med Frun och sen på ett ganska extraordinärt Vernisage på Tyresöslott.
Home at last och ska laga till middag med något så kulinariskt som Lammsmäcka.
I'm Fucking Mental.
Ordblinhet är det samma som känslokall?
I know the way you're thinking, you think I'm always drinking
You got to find another one
I know I'm not that sober
do you really think I'm colder
I know you're looking for someone My life,
I choose to live another way that's not in your eyes,
my life I'm only getting older and my visions getting nowhere
I got to change my point of view
I'm no different from you,
you like to drink all night too
I'm just getting drunker that's all My life,
I choose to live another way that's not in your eyes,
my life But I'm still here,
I know you care, this fear in me
I'm coming around, sometimes, on the way My lite,
I choose to live another way that's not in your eyes,
my life I'm still here,
I know you care, this fear in me
I'm coming around, sometimes, on the way
I know my head is achin of all the drinks I've taken
I know you wont get along
I have waited so long for something to come along
I won't find it in this town
You got to find another one
I know I'm not that sober
do you really think I'm colder
I know you're looking for someone My life,
I choose to live another way that's not in your eyes,
my life I'm only getting older and my visions getting nowhere
I got to change my point of view
I'm no different from you,
you like to drink all night too
I'm just getting drunker that's all My life,
I choose to live another way that's not in your eyes,
my life But I'm still here,
I know you care, this fear in me
I'm coming around, sometimes, on the way My lite,
I choose to live another way that's not in your eyes,
my life I'm still here,
I know you care, this fear in me
I'm coming around, sometimes, on the way
I know my head is achin of all the drinks I've taken
I know you wont get along
I have waited so long for something to come along
I won't find it in this town
Something to swallow.
Jag är konfunderad. Mina I-landsproblem lägger sig på hög. Jag puttar iväg högen och skiter fullständigt i att gräva i den, ta tag i den eller överhuvudtaget beblanda mig med känslorna som ligger i den. Precis allt den jag jobbar så stenhårt för att få en annan människa att undvika. Och visst jag får avkastinig där, men sinkas lika fort igen. Allt det jobbet jag lägger ner väger inte så tungt. Spelar det verkligen någon roll om jag lägger ner energi på det här eller inte. Jag är övertygad om att , Ja, det gör det. Om jag har fastställt målet så spelar det ingen roll hur många gånger jag faller utan jag slutför. Som en besinningslös jägare som fått korn på en 12taggare. Eller? Om man skrapar sig tillräckligt många gånger på knät, slutar man då inte försöka? Eller är viljan starkare än allt?
Allt mitt känslomässiga som jag skjutit upp på en hög, ska jag kankse börja gräva i den? Eller ska jag skita i den och bli en bitterfitta som aldrig kan älska eller leva med någon annan som inte är minst lika cynisk, elak och rutten?
Jag vet inte om jag riktigt har lust med det, ännu. Och om jag väntar kommer det då bli värre?
Mina vansinnigt höga och säregna krav som jag har på mina partners, är det bara för att jag ska slippa hitta någon som passar mig? Jag vill inte kompensera eller jobba för att forma den människan jag ska leva med. Ska man verkligen behöva ändra en annan. Då är det väl ändå inte det man förälskar sig i. Och ja jag är säkerligen emmetionellt hadikappad (som en vis man engång sa) och har verkligen för höga krav för mitt egna utseende och sätt. Men fan jag är värd det allra bästa. Jag tror verkligen det. Någon gång ska jag få skörda karman från allt jag gett.
Den chansen tänker jag med bestämdhet vänta ut. För en dag. Rammlar det ner svart på vitt i mitt knä, att här är handen, hjälpen ut. Eller gjorde den precis det? Varför är jag så känslomässigt blockerad? Vad är det jag vill ha egentligen?
Jag måste ju fanimig ha otur när jag tänker. Kan jag bara inte nöja mig med haldant som alla andra idioter?
Fan heller. Hellre dör jag ensam än kompenserar med mina krav. Ensamhet är en komplex påföljd av det valet. Men ensamheten kankse gör en starkare. Bättre ha älskat an aldrig ha älskat.
Jag vill ha ett tryggt knä att somna i, någon som högläser ur en bok för mig, någon som skrattar med mig och min bisarra humor och någon som står ut med mina egenheter och faktiskt genuint uppskattar mitt komplexa tänkande som människa. Men som framför allt gör mig hel, utan att verka ger mig ett psykiskt och fysiskt lugn.
Sammanfattningsvis, en godbit att suga på.
När jag såg dig, snubblade jag, jag fick ett skrapsår. På hjärtat. Läker skrapsår på hjärtat?
Allt mitt känslomässiga som jag skjutit upp på en hög, ska jag kankse börja gräva i den? Eller ska jag skita i den och bli en bitterfitta som aldrig kan älska eller leva med någon annan som inte är minst lika cynisk, elak och rutten?
Jag vet inte om jag riktigt har lust med det, ännu. Och om jag väntar kommer det då bli värre?
Mina vansinnigt höga och säregna krav som jag har på mina partners, är det bara för att jag ska slippa hitta någon som passar mig? Jag vill inte kompensera eller jobba för att forma den människan jag ska leva med. Ska man verkligen behöva ändra en annan. Då är det väl ändå inte det man förälskar sig i. Och ja jag är säkerligen emmetionellt hadikappad (som en vis man engång sa) och har verkligen för höga krav för mitt egna utseende och sätt. Men fan jag är värd det allra bästa. Jag tror verkligen det. Någon gång ska jag få skörda karman från allt jag gett.
Den chansen tänker jag med bestämdhet vänta ut. För en dag. Rammlar det ner svart på vitt i mitt knä, att här är handen, hjälpen ut. Eller gjorde den precis det? Varför är jag så känslomässigt blockerad? Vad är det jag vill ha egentligen?
Jag måste ju fanimig ha otur när jag tänker. Kan jag bara inte nöja mig med haldant som alla andra idioter?
Fan heller. Hellre dör jag ensam än kompenserar med mina krav. Ensamhet är en komplex påföljd av det valet. Men ensamheten kankse gör en starkare. Bättre ha älskat an aldrig ha älskat.
Jag vill ha ett tryggt knä att somna i, någon som högläser ur en bok för mig, någon som skrattar med mig och min bisarra humor och någon som står ut med mina egenheter och faktiskt genuint uppskattar mitt komplexa tänkande som människa. Men som framför allt gör mig hel, utan att verka ger mig ett psykiskt och fysiskt lugn.
Sammanfattningsvis, en godbit att suga på.
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum Bring out the coffin,
let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message
He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight,
my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now:
put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum Bring out the coffin,
let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message
He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight,
my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now:
put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
I'm fucking mental
Haircut and attitude
Eighter you don't do it, or you do it whit excellency.
Ytterst dålig sammanfattning men den får duga. Minnena sitter ju där de ska.
Har under årets början genomgått ett par smärre inre kriser. Inget att gå och ta livet av sig för, men endå. Förändrande.
En vacker hand ledde mig till kunskap, hon gav mig ett finger jag slukade hela henne. Hon fick mig att hungra efter kunskap. Därav livskrisk nummer ett. Plugga i höst. Och av alla ställen på Gotland. Högskoleprovet är man anmäld till 28onde Mars, chefen informerad om att jag ska sluta. Känns skönt, även om det är lite panikartat att flytta tillbaka, så behöver nog lilla förvirrade Evelina det.
Nästa kris är jobbet. Hysteriskt lång historia, jäkligt inveckald men va fan? Danne är en idiot. Jag va en idiot som gav honom så mycket. Aldeles för mycket energi slösad. Dumt. I den krise ingår min boende situation. Ger säkerligen aldeles för mycket, men tror på karma och att allt kommer tillbaka. Fruktansvärt energikrävande det också. Vansinnigt roligt i de flesta lägena. Men egentid. Pyttsan det kan man glömma.
Musikfronten va fet i Februari, Realesparty för Degradead, AC/DC på globen, Judas Preist på Globen, Volbeat på Torsdag. Kul månad.
Har ju dessutom ett litet åtagande i görningen med, skall ju närvara som stöd på Madelenes förlossning nu i dagarna. Mäkta spännade. Livrädd, privelegiad och uppspelt.
Överraskade också min käre bror på hans 17årsdag men Michaela. Ninjastyle. Refererar till Facebook på en fronten.
Saker värda att minnas. Veckan efter det rakade jag av mig håret på sidorna. Klippte mig kortare. Lägger upp bildbevis.
I'm Fuckin Mental
Har under årets början genomgått ett par smärre inre kriser. Inget att gå och ta livet av sig för, men endå. Förändrande.
En vacker hand ledde mig till kunskap, hon gav mig ett finger jag slukade hela henne. Hon fick mig att hungra efter kunskap. Därav livskrisk nummer ett. Plugga i höst. Och av alla ställen på Gotland. Högskoleprovet är man anmäld till 28onde Mars, chefen informerad om att jag ska sluta. Känns skönt, även om det är lite panikartat att flytta tillbaka, så behöver nog lilla förvirrade Evelina det.
Nästa kris är jobbet. Hysteriskt lång historia, jäkligt inveckald men va fan? Danne är en idiot. Jag va en idiot som gav honom så mycket. Aldeles för mycket energi slösad. Dumt. I den krise ingår min boende situation. Ger säkerligen aldeles för mycket, men tror på karma och att allt kommer tillbaka. Fruktansvärt energikrävande det också. Vansinnigt roligt i de flesta lägena. Men egentid. Pyttsan det kan man glömma.
Musikfronten va fet i Februari, Realesparty för Degradead, AC/DC på globen, Judas Preist på Globen, Volbeat på Torsdag. Kul månad.
Har ju dessutom ett litet åtagande i görningen med, skall ju närvara som stöd på Madelenes förlossning nu i dagarna. Mäkta spännade. Livrädd, privelegiad och uppspelt.
Överraskade också min käre bror på hans 17årsdag men Michaela. Ninjastyle. Refererar till Facebook på en fronten.
Saker värda att minnas. Veckan efter det rakade jag av mig håret på sidorna. Klippte mig kortare. Lägger upp bildbevis.
I'm Fuckin Mental
Solace amongs the sin.
2008 försvann som ett ögonblick. Inte ett enda inlägg, ingenting.
Det ska det bli ändring på. Tänkte sammanfatta året som gått kort och koncist.
2008 bodde med Skog i Sharpnude, bytte jobb till Vianor, tack vare Skogs ärkechrasch med Skodan (ref popcornet) och hennes dåvarande chefs Japanskakörsbärsträd på Hogsta. Jobbade säsong för första gången i mitt liv.
Flyttade till Spelmanshöjden i Juni, världens vackraste lgh. Trivdes något så fruktansvärt bra. Drog till SRF med Micke, Ronny, Emma, Jimmy, Alexandra, Sandra, Sandy, Kryckan och festade järnet. Såg Judas Priest för första gången i mitt liv. En festivalvecka som innehöll alltifrån förhudskapsyltävling, skitande utanför tält, skadade människor och attackbajsnödighet.
Jobbade fortfarande på Vianor den där sommaren, kryssade med goda vänner på Finlands hav. Skaffade Facebook.
Hösten avlöpte ganska smärtfritt, fyttade ihop med Michaela och Elisé efter mycket om och men, träffade Christian.
Blev dödligt förälskad den sommaren i en helt oåtkommlig människa. En vacker människa som fick mig att omvärdera väldigt mycket. Som fortfarnade får mitt hjärta att slå dubbla slag när jag tänker på honom. Hade en fantastisk sensommar/höst med honom tills han valde att gå. Har slitit och älskat och bett om att få men fick inget.
Kommer ha väldigt svårt att hitta en människa som får mig att må så bra, utan att göra något. Christian får mig att bli hel.
Undrar hur länge det ska vara så.
Jobbade vintersäsong men Johnny, Michaela och de andra i källaren. Tungt men sjukt roligt. Hamnade i klinch med Danne. Tråkigt men så är det. Ruttnade på Vianor rejält. Va hemma över jul. Träffade Jens. Han retade mig till förbannelse. Nyårsafton på Pub Wanchor med Michaela och Kai.
Långt år, inget år jag kommer minnas speciellt länge om man bortser från den där kärleken.
Det ska det bli ändring på. Tänkte sammanfatta året som gått kort och koncist.
2008 bodde med Skog i Sharpnude, bytte jobb till Vianor, tack vare Skogs ärkechrasch med Skodan (ref popcornet) och hennes dåvarande chefs Japanskakörsbärsträd på Hogsta. Jobbade säsong för första gången i mitt liv.
Flyttade till Spelmanshöjden i Juni, världens vackraste lgh. Trivdes något så fruktansvärt bra. Drog till SRF med Micke, Ronny, Emma, Jimmy, Alexandra, Sandra, Sandy, Kryckan och festade järnet. Såg Judas Priest för första gången i mitt liv. En festivalvecka som innehöll alltifrån förhudskapsyltävling, skitande utanför tält, skadade människor och attackbajsnödighet.
Jobbade fortfarande på Vianor den där sommaren, kryssade med goda vänner på Finlands hav. Skaffade Facebook.
Hösten avlöpte ganska smärtfritt, fyttade ihop med Michaela och Elisé efter mycket om och men, träffade Christian.
Blev dödligt förälskad den sommaren i en helt oåtkommlig människa. En vacker människa som fick mig att omvärdera väldigt mycket. Som fortfarnade får mitt hjärta att slå dubbla slag när jag tänker på honom. Hade en fantastisk sensommar/höst med honom tills han valde att gå. Har slitit och älskat och bett om att få men fick inget.
Kommer ha väldigt svårt att hitta en människa som får mig att må så bra, utan att göra något. Christian får mig att bli hel.
Undrar hur länge det ska vara så.
Jobbade vintersäsong men Johnny, Michaela och de andra i källaren. Tungt men sjukt roligt. Hamnade i klinch med Danne. Tråkigt men så är det. Ruttnade på Vianor rejält. Va hemma över jul. Träffade Jens. Han retade mig till förbannelse. Nyårsafton på Pub Wanchor med Michaela och Kai.
Långt år, inget år jag kommer minnas speciellt länge om man bortser från den där kärleken.
