INGEN JÄVLA REKLAM!
Kolsyran har gått ur mig. Nu är mörkret för mycket. Skolan för mycket. Pengabristen för mycket. Allt allt allt är för mycket. Dessutom har jag PMS. Fan. Alla bubblor har gått ur.
Alla sprudlande pluggbubblor har försvunnit. Jag har insett att jag går i en förbannad OBS klass om man bortser från ett par undantag. Jag passar inte in i den akademiska världen. Men alla andra jag pratar med säger att alla känner så. Värdelöst med ett skolsystem som går ut på att man inte kan kommunicera fram beslut och att det finns så hårda regler att bara vissa klarar sig. Och på grunder som inte jag känner att jag kommer ha nytta av senare. Vem fan bryr sig om Oxfordsystemet eller Harvardsystemet? Dessutom verkar de tycka att det är JÄTTEKONSTIGT att man inte får välja gruppmedlemmar utefter eget tycke. Spännade. Försök att hitta en normal arbetsplats där du får välja dina arbetskamrater helt själv om du inte trivs med att jobba helt ensam och isolerad förstås. Jag blir irriterad. Sen tycker som att det är jättekonstigt att amn ifrågasätter deras slutsatser när de inte har tänkt in vad som finns innanför materialet. Saker är ju alltid som de ser ut? Eller? Respekt! Det är vad som fattas. Ödmjukhet?
Mörkret börjar ta kål på mig. Förra hösten jobabde man som mest nu. 7 till 23. Hann inte andas, inte tänka eller känna av mörkret. Men nu segar man sig igenom alltihopa. Skitväder. Skittid. Skitmörker. Pengabristen vill jag bara skratta åt. Visst räknade jag med att det skulle vara tufft med bara studiebidrag. Men det här är ju ett skämt. Jag kan inte ens stava till julklappar längre. En har jag köpt. EN! De flesta runtikring mig säger att det inte behövs osv. Men aldrig har jag kännt mig så patetisk och har så dåligt samvete. Jag kostar bara pengar. För andra. Och dessutom drar jag på mig en jävla massa skulder i studielån. Bajs. Jag saknar mina cigaretter. Fyra veckor idag. Jag är duktig jag! Men de fattas mig.
Alla sprudlande pluggbubblor har försvunnit. Jag har insett att jag går i en förbannad OBS klass om man bortser från ett par undantag. Jag passar inte in i den akademiska världen. Men alla andra jag pratar med säger att alla känner så. Värdelöst med ett skolsystem som går ut på att man inte kan kommunicera fram beslut och att det finns så hårda regler att bara vissa klarar sig. Och på grunder som inte jag känner att jag kommer ha nytta av senare. Vem fan bryr sig om Oxfordsystemet eller Harvardsystemet? Dessutom verkar de tycka att det är JÄTTEKONSTIGT att man inte får välja gruppmedlemmar utefter eget tycke. Spännade. Försök att hitta en normal arbetsplats där du får välja dina arbetskamrater helt själv om du inte trivs med att jobba helt ensam och isolerad förstås. Jag blir irriterad. Sen tycker som att det är jättekonstigt att amn ifrågasätter deras slutsatser när de inte har tänkt in vad som finns innanför materialet. Saker är ju alltid som de ser ut? Eller? Respekt! Det är vad som fattas. Ödmjukhet?
Mörkret börjar ta kål på mig. Förra hösten jobabde man som mest nu. 7 till 23. Hann inte andas, inte tänka eller känna av mörkret. Men nu segar man sig igenom alltihopa. Skitväder. Skittid. Skitmörker. Pengabristen vill jag bara skratta åt. Visst räknade jag med att det skulle vara tufft med bara studiebidrag. Men det här är ju ett skämt. Jag kan inte ens stava till julklappar längre. En har jag köpt. EN! De flesta runtikring mig säger att det inte behövs osv. Men aldrig har jag kännt mig så patetisk och har så dåligt samvete. Jag kostar bara pengar. För andra. Och dessutom drar jag på mig en jävla massa skulder i studielån. Bajs. Jag saknar mina cigaretter. Fyra veckor idag. Jag är duktig jag! Men de fattas mig.
Jag har en varm människa väldigt nära mig. Jag trivs. Inte som alla andra skulle vilja. Inte som mitt hopplösa romantikerhjärta skulle vilja. För min själ är han balsam. För min kropp är han bäst. Vi luktar gott och jag trivs. Skönt att en man för en gångs skull kan prata.
Kommentarer
Postat av: Mamsen
Skit i hjärtat och alla andra.
Själens välbefinnande och kroppens tillfredställelse är vad som ger dig energi genom det avslagna vintermörkret. Du tänker helt rätt när det gäller relationer, det är helt onödigt att pressa in dom i traditionella fack. Du är alldeles för smart för det!Våra romantiska hjärtan ger vi en ordentlig omgång när vi laddar inför genuskursen. Älskar dig!
Trackback
