I deeply love elevators, those who is out of order.

Faktum är att jag faktiskt gör det. Det och tunnebanetåg som är försenade av signalfel.
Förklaringen följer senare men citatet va ju bäst.

"Just nu har vi kraftiga förseningar på gröna linjen på grund av signalfel mellan
slussen och hötorget. Tågen går men dock sporadiskt "

SPORADISKT?? Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket år ett meddelande, det gör det värt att vänta i 17 min extra. Så där står jag i Kärrtorp efter att ha varit på ungdomsmottagningen på min årliga kontroll, och väntar 17 min extra på ett tåg som sen kommer full lastat som under evkueringa av centrala Stockholm. (läs rusningstrafik fast åt fel håll) Inte nog med att jag knappt kommer in i vagnen måste jag då också ha en blond kvinnas knullfruffs i ansiktet hela färden hem? Jag bara undrar.
 
(förövrigt känns det rätt bra att någon då och då säger att man e snygg i underlivet oxå!)

Senare när vi ryckigt men säkert glider in på Skarpnäcks station flyger tanken genom mitt huvud - Undrar hur jobbigt det skulle vara att gå upp för den 1 mil långa rulltrappan om den är stillastående? - Och döm av min förvåning att jag inte har blivit SYNSK! Där står kankse 70 pesoner och suckar åt synen. Det är fanimig inte sant.
Damen bervid mig ler mot mig och frågar på bruten svenska. - Hur de kan göra detta? Denna andra rulltrappa går åt fel håll? Sen skrattar hon och hon ler faktiskt emot mig. Ett varmt leende, vi småpratar upp för rulltrappan tills det blir för jobbigt att prata. Jag går ut från stationen med ett leende på läpparna. Stillastående rulltrappor gör mig glad. Benen värker och jag konstaterar att ofrivillig motion tar bäst!

Förövrigt har jag bokat tvätt tid åt C och J på onsdag mellan 19 och 23ºº annars är landet fortfarande platt.

I'm fucking Mental! ©

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0