Breath, feel, sence.
Mikael kom hit igår och vi drack några öl, sen vart det utgång på Anchor, vart annars liksom?
Vi hade filosofiska tankar om förhållanden och korvspad. Och jag kom fram till att bara man är tillräckligt bestämd och målmedveten får man alltid vad man vill ha i slutändan. Och Ja, nog fick jag vad jag ville ha.
Införstådda vet vad jag syftar på. Ett löfte är ett löfte.
På Anchor träffade vi i vanlig ordning en miljon människor från Gotland. Jag och Josefina tittade på varandra isamförstånd och suckade, djupt. Varför måste alla man känner komma dit just man själv är? Det fanns ju en anledning till varför man flyttade ifrån Gotland? Men på något konstigt vis är Stockholm lika litet som Klintehamn 3,3 mil söder om Visby. Hur kommer det sig?
Träffade iaf några människor jag tyckte om där, Emma och Ronny som varit på Marilyn Mason konsert. Och ett gäng andra tomtar. Kvällen gungade fram lungt och stadigt tills jag började känna mig risig runt ett. Gick hemmåt i sällskap av Josefina vid 2. Kom hem till min egna sköna säng och njöt av att somna i vetskap om att jag inte skulle må dåligt dagen efter.
Jag förvånas fortfarande av människor som glor ohämmat på en när man betsäller in lika många vatten som öl. Jag hånler alltid lite fånigt när jag ser att någon i sällskapet hinkar i sig litervis av alkohol och inte tittar åt en droppe vatten. Och nej jag tycker inet ett dugg synd om de som vaknar dagen efter och mår som en påse skridskor. Då har jag heller blickar på mig som säger att jag är en tönt. Jag tycker fortfarande att den bästa alkoholreklamen som någonsin gjorts är den man ser på Visbys gator sommartid. Varannan vatten.
Nu ska jag masa mitt ömma arsle ner till ICA och köpa tvättmedel. Skoglund är väl snart på ingång likväl. Nu blir det körigt!
I'm fucking Mental!
Vi hade filosofiska tankar om förhållanden och korvspad. Och jag kom fram till att bara man är tillräckligt bestämd och målmedveten får man alltid vad man vill ha i slutändan. Och Ja, nog fick jag vad jag ville ha.
Införstådda vet vad jag syftar på. Ett löfte är ett löfte.
På Anchor träffade vi i vanlig ordning en miljon människor från Gotland. Jag och Josefina tittade på varandra isamförstånd och suckade, djupt. Varför måste alla man känner komma dit just man själv är? Det fanns ju en anledning till varför man flyttade ifrån Gotland? Men på något konstigt vis är Stockholm lika litet som Klintehamn 3,3 mil söder om Visby. Hur kommer det sig?
Träffade iaf några människor jag tyckte om där, Emma och Ronny som varit på Marilyn Mason konsert. Och ett gäng andra tomtar. Kvällen gungade fram lungt och stadigt tills jag började känna mig risig runt ett. Gick hemmåt i sällskap av Josefina vid 2. Kom hem till min egna sköna säng och njöt av att somna i vetskap om att jag inte skulle må dåligt dagen efter.
Jag förvånas fortfarande av människor som glor ohämmat på en när man betsäller in lika många vatten som öl. Jag hånler alltid lite fånigt när jag ser att någon i sällskapet hinkar i sig litervis av alkohol och inte tittar åt en droppe vatten. Och nej jag tycker inet ett dugg synd om de som vaknar dagen efter och mår som en påse skridskor. Då har jag heller blickar på mig som säger att jag är en tönt. Jag tycker fortfarande att den bästa alkoholreklamen som någonsin gjorts är den man ser på Visbys gator sommartid. Varannan vatten.
Nu ska jag masa mitt ömma arsle ner till ICA och köpa tvättmedel. Skoglund är väl snart på ingång likväl. Nu blir det körigt!
I'm fucking Mental!
Kommentarer
Trackback
