Zombies?
Att jobba på krogen.
Jag har alltid undrat hur det skulle va. Nu vet jag.
Man stampar in på arbetsplatsen en halvtimma innan man börjar. 15:30 på mitt senaste pass. Man hämtar ett förkläde med loga spendrups på. En släng att ha i midjan. Man går upp och sätter igång diskmaskinerna och kör de första backarna om inget annat finns att göra. Man stämplar in. Hämtar backar till glas, färgat och ofärgat. Ställer ut på alla stationer. Kollar syruparna på 4 ställen. Börjar ta tag i matdisken som börjar ramla in runt 18:00. Klockan 19:00 går nästa diskare på. Gemensamt hjälps man åt med matdisken. Om inte utebarerna har öppnat ännu. Klockan 21:00 kommer tredje diskaren omd et finns en sådan. Barerna delas upp mellan oss. Vi servar de med is och sprit som tar slut. Plockar alla golven. Försöker att inte bryta vartenda ben man har i kroppen på alla ojämna trappsteg. Club gästerna börjar komma efter 22:00 det fylls på snabbt. Stämmningen är god och alla är glada. Tempot vrids upp några varv. Alla vill ha glas och Heiniken. Samtidigt. Musiken börjar spelas. Högt. Allt är frid och fröjd fram till klockan 01:00 då som på en bråkdel av en sekund förändras samtliga gäster. Från att vara trevliga, glada och pratsamma till att bli zombies. De flyttar inte på sig, de går inte att kommunicera med, de står bara still och rör på sig till musiken. Glas och flaskor flyger när de rör sig längs väggarna. När man ber de akta på sig lite när man kommer med en full diskback tittar de bara på en med tom blick och säger något i stil med : aaahhhrg...
Min respekt för restaurang/krogyrket har ökat markant. Jag visste att dte var ett tungt jobb. Men inte hur mycket arbete som låg bakom. Jag står själv ibland och gurglar ur mig ngt fyndigt svar när en personal vill komma förbi. Jag är inte det minsta missnöjd med att jobba där jag jobbar. Jag tycker inte att gästerna är jobbiga, jag bara konstaterar. Att det händer något klockan 01:00. Och jag undrar vad.
Runt klockan 02:00 - 02:30 går gästerna. Man diskar upp det sista, spolar golven, viker ihop filtar, dukar, plockar upp ljusstakar, hittar kvarglömda saker, bär ut allt glas, tömmer backar, sopor och tvätt. Tillslut runt 03:00 sätter man sig och äter mat tillsammans. Kanske prata om tokiga händelser under kvällen, om vad som kunde ha gått smidigare osv. Efter det går man hem. I ett tyst och nedstängt Visby. Med trötta fötter och rygg och ett stort leende på läpparna.
Im fucking mental.
Jag har alltid undrat hur det skulle va. Nu vet jag.
Man stampar in på arbetsplatsen en halvtimma innan man börjar. 15:30 på mitt senaste pass. Man hämtar ett förkläde med loga spendrups på. En släng att ha i midjan. Man går upp och sätter igång diskmaskinerna och kör de första backarna om inget annat finns att göra. Man stämplar in. Hämtar backar till glas, färgat och ofärgat. Ställer ut på alla stationer. Kollar syruparna på 4 ställen. Börjar ta tag i matdisken som börjar ramla in runt 18:00. Klockan 19:00 går nästa diskare på. Gemensamt hjälps man åt med matdisken. Om inte utebarerna har öppnat ännu. Klockan 21:00 kommer tredje diskaren omd et finns en sådan. Barerna delas upp mellan oss. Vi servar de med is och sprit som tar slut. Plockar alla golven. Försöker att inte bryta vartenda ben man har i kroppen på alla ojämna trappsteg. Club gästerna börjar komma efter 22:00 det fylls på snabbt. Stämmningen är god och alla är glada. Tempot vrids upp några varv. Alla vill ha glas och Heiniken. Samtidigt. Musiken börjar spelas. Högt. Allt är frid och fröjd fram till klockan 01:00 då som på en bråkdel av en sekund förändras samtliga gäster. Från att vara trevliga, glada och pratsamma till att bli zombies. De flyttar inte på sig, de går inte att kommunicera med, de står bara still och rör på sig till musiken. Glas och flaskor flyger när de rör sig längs väggarna. När man ber de akta på sig lite när man kommer med en full diskback tittar de bara på en med tom blick och säger något i stil med : aaahhhrg...
Min respekt för restaurang/krogyrket har ökat markant. Jag visste att dte var ett tungt jobb. Men inte hur mycket arbete som låg bakom. Jag står själv ibland och gurglar ur mig ngt fyndigt svar när en personal vill komma förbi. Jag är inte det minsta missnöjd med att jobba där jag jobbar. Jag tycker inte att gästerna är jobbiga, jag bara konstaterar. Att det händer något klockan 01:00. Och jag undrar vad.
Runt klockan 02:00 - 02:30 går gästerna. Man diskar upp det sista, spolar golven, viker ihop filtar, dukar, plockar upp ljusstakar, hittar kvarglömda saker, bär ut allt glas, tömmer backar, sopor och tvätt. Tillslut runt 03:00 sätter man sig och äter mat tillsammans. Kanske prata om tokiga händelser under kvällen, om vad som kunde ha gått smidigare osv. Efter det går man hem. I ett tyst och nedstängt Visby. Med trötta fötter och rygg och ett stort leende på läpparna.
Im fucking mental.
