Since now, I'm gonna make it alone

En Höstpromenad värd att minnas.


image17



image18


I wanna rest my bones.

Att jobba över suger. Att jobba under tidspress som liknar en rysk invasion på 45 sekunder, det suger verkligen.
Det där Jävla museét ska bli klart till den 7de november. Vi har jobbat där, effektiv tid, i fyra månader. Vi har hälften kvar. Den som gick ut lågstadiet kan räkna ut att, Nej det går inte. Min chef kan tydligen inte det. 
Så därför kommer vi till det scenario att vi får jobba i stort sett dygnet runt, och jääääävligt fort. DET suger.

Åker till Gotland imorgon. Ska på möte. Träffa familjen. Hämta min bil. 

Kommer att sakna, eller sakna är fel ord, längta? Nej inte det heller. Du kommer fattas mig på något konstigt vis. 
Att inte veta att du finns där. Men ändå. Vattnet mellan Gotland och Fastlandet gör avståndet så mycket längre. 
Samtidigt som jag nog måste hålla mig själv i skinnet lite. Och slappna av. Och du kan ge mig kolsyra som ingen annan. 


Nepp, to the shower and so on! [spiderpig, spiderpig, does what a spiderpig does. Can he swing? no he can't, hes a pig. Look ooooooooout, hes a spiderpig.] 


I'm fucking Mental


But still I'm feeling cold.

Igår var jag på vernissage, i en grotta (!) på söder. Haha!
Okej kanske ingen grotta men ett skyddsrum. Det va några utställare där, men det trevliga
var väl sällskapet. :) Massvis med konstiga människor, mycket rödvin och ingen teckning
på mobilen.

Bakom rummen, där förövrigt ett gäng pensionärer spelar boule 2 ggr i veckan, fanns en tunnel. Självklart kunde inte skräckfilmsbesatta David låta bli att vilja gå igenom den i kompakt mörker. Jag och en annan tjej som hette Hedda valde att inte följa med mer än halvvägs. Vi gick tillbaka. Det va som början på en ruggigt dålig skräckis som går på 3:an en lördagskväll. Killarna va borta kanske i en kvart och kom tillbaka från ingången på gatan (?) de va helt uppjagade och sa att de kommit upp ur gatan bakom en bil (?!?) Då kunde jag inte hålla mig lägre utan insisterade på att vi skulle gå en gång till. Och mycket riktigt kom vi upp några hundra meter bort ur en gatubrunn mitt i natten på söder?? Hur skadat som helst. En jävla tur att ingen bil parkerat över brunnen bara.

Sen tog vi tåget från mariatorget hem till Josefina och drack en öl. Stefan skjutsade hem oss. Vi käkade lite chips och deckade i sängen. Nyss drog han till jobbet och jag har privelegiet att ligga kvar i min varma sköna säng. Hela dagen :) 

I'm fucking Mental!


Your heart is som much colder now.

Fantastiskt hur mycket man kan bli revolterande på grund utav ett uppbryt, den insikten har jag sakta men säkert kommit underfund med. Att det krävs en annan människa man känner lite åtrå för, för att ge det trygg lite armslängd. Att äntligen ta steget och sluta längta och gräma sig över det man inte har.
Konstigt att människan som får en att göra så inte är ens bästa vän som älskar en gränslöst och inte ens familj som älskat en sen begynnelsen. Utan en liten obetydelsefull människa somman inte har en relation till.

För er oinvigda har jag äntligen slutat längta efter C. Jag har krävt att vi inte ska ha den relationen vi haft innan.
Ett ofantligt stort steg för mig. Nu är det inte meningen att denhär texten ska bli någon jävla snyfthistoria.

Men iochmed dethär så har min estetiska sida vaknat upp igen, eller om man så vill säga alternativa. :)
Jag vill klippa mig, jag vill färga håret svart, börja umgås med andra och sova själv.

Någonting som gör mig upprörd är folks beteende på Internet. Josefina vet vad jag pratar om. Ibland börjar man ju undra om det är nån jävla bot man sitter och skriver med på HZ, för det ena IQ befriade inläågget efter det andra gör mig så irriterad. Är det totalt hjärndöda pulver i andra änden av tangentbordet? Jag citerar Bugme: "jag är tangentbordsanalfabet." Det är fan en av de bästa saker jag hört sen jag konfirmerades och jag är inte ens konfirmerad!

Sen ska jag nog köpa mitt jädrans gymkort, nu när Madelene ska ha sina barn på heltid så måste det ju funka att umgås och eftersom jag inte är välkommen där enligt hennes idiotiska karl av anldeningen att jag gör henne uppkäftig, så får det väl vara så. Dessutom kommer jag att bli tajt då!  Och okej rädda min rygg från jordens undergång.

Ska ner till Gotland nästa helg och vara med min familj. Det ska bli kul. Det är nog sista gången de ser mig utan hår. Har ju beställt tid på hår 3000 med konsultation inna. Man kan ju inte lova att jag ska klippa v det men iaf hoppas. Skulle ha åkt på middag ikväll men Elisé vart krasslig. Så jag ska väl flirta mig till att åka till Södertälje istället. ;)

Dessutom ska jag på vernissage ikväll, vid slussen, ja visst låter det vuxet och snobbigt. Hoppas bara inte att det är en grupp torrbollar där. Jag kommer inte passa in! Hjälp.

Nu däremot skall jag åka hem till min vapendragerska och mysa med henne!

I'm fucking Mental (men det vet ni ju vid dethär laget!)


I can be whole again, open your eyes.

Spelningen va grym, gammla sköna låtar som ligger tryggt om mitt hjärta.
Kännde minnen slå mig till marken.
Av människor som berörde mig. Berörde mig då.
Hans underbara fantastiska röst skar igenom luften som jag andades.
Basen fick golvet att vibrera.
Sinnena kännde vibrationenerna av extas.

Det enda som störde denna alltid lika fantastiska upplevelse att få sen mina
enda riktiga idoler live var alla emos som inte kunde en textrad.

Det förstörde karisman.

Inget slår spelningen på Gute i juni förra sommaren. Kommer ihåg som det var igår första gången.
man kommer alltid ihåg första gången.


I'm fucking Mental

RSS 2.0