Cause you so fine.

Måttligt förvirrad över mitt sk sociala liv?

Herr D gör mig förvirrad. Jag vill inte? Jag vill? Kanske? Alldrig? Alltid?
Ska jag överhuvudtget engagera mig?

Han har sidor som stör mig, och med min aktsamma ålder har jag kommit till insikt att hur mycket jag än vill kan jag aldrig ändra på de sidorna. Så eat it up girl. Och det vet jag inte om jag har lust med.
Vi får väl se vart det landar om ett tag. Jag överlever under tiden.

Äntligen är herrejössesjobet på Historiska klart. Och framöver kommer det bli mer "bra" fredagar. Alla invigda fattar vad jag menar. Så jobbet flyter på med en olustig känsla av rutin. Livet med booende och vardag flyter oxå på lungt och försiktigt, under de senaste veckorna har tanken ang att jag lever ensam och klarar mig bra slagit mig ett par gånger. Och i vanliga fall hade jag väl funderat på frågan tre nätteri rad, men jag är väldigt tillfreds med det. Det känns som att jag kankse har vuxit ikapp min flytt.

Nu har jag bott här uppe i 9 månader, en graviditet enligt Josefina, och det känns rätt.

Va på middag hos Micke Mikaela och Elisé i fredags, mäkta trevligt. Spenderade natten i Tälje. Kom hem  på eftermiddagen och käkade kladdkaka. Somnade i knät på D. Vaknade vid fem och hoppade i säng. Imorse bytte jag till mina flaschiga vinterdäck hos Conny i Gustavsberg. Glömde INTE att gratta min far och min plastpappa.

Nu slappar jag jääärnet i soffan. Och chattar med Skoglund. Livet är tillfreds.

I'm fucking Mental

RSS 2.0